79 till fylkeskyrkorna oth varför skulle samtliga övriga kyrkor hänföras till gruj)j)cn »senare uppförda»? Sannolikt har på Mostertinget förts förhandlingar mellan Olaf och tirimkel, ä ena sidan, och hövdingarna från västlandet och territorierna i norr, å den andra, angående kristenriitten och de nya påbud, som denna avsågs skola innehålla. För utgången av dessa förhandlingar måste ha varit avgörande att konungen och biskopen på förhand försäkrat sig om stormiinnens bifall till kristenrätten, när denna på tinget förelädes bönderna. Ihulast under denna förutsättning kan man förstå, att de nya påbuden kunde genomdrivas så relativt enkelt som fallet är i Snorres framställning. Enligt lagens vittnesbörd har på Mostertinget beslut fattats om böndernas skyldigheter att vidmakthålla kyrkorna, biskopens riitt att råda över dessa, böndernas skyldigheter att underhålla priisterna, fastedagar och förbjudna äktenskapsletl, allt hestiimmelser, som djupt grep in i de nyomviindas levnadsförhållanden. ■Midamålet med Mostertinget torde således sannolikt ha varit att siikra luivdingarnas .sanktit)n av de nya påbuden och rimlig anledning saknas till antagande att Olaf och Grimkel skulle ha inskränkt förpliktelserna om kyrkornas vidmakthållande och prästernas underhåll till att gälla endast fylkeskyrkorna och priisterna vid dessa. För Olaf och Grimkel måste en ökning av den andliga hjälpen ute i fylkena ha framstått som ett oavvisligt krav och när det heter i lagen, alt de kyrkor som de »satte» skulle vidmakthållas, så ligger häri icke blott ett påbud att upprätthålla de redan existerande, av Olaf u|)j)förda fylkeskyrkorna utan också en förpliktelse för bönderna att bygga ett visst antal kyrkor i varje fylke, kyrkor som alltså ej skulle bli hela fylkets offentliga egendom utan endast ägas av männen inom vederbörande kyrkliga menighet. Men vilka kyrkor giillde nu detta påbud? .Svaret ])å denna fiåga lämnas av bestämmelserna i lagens kap. 19, som uttryckligen tillskrivs Olaf ensam och som innehåller bestämmelser om prästernas skyldighet att underrätta bönderna i fylket om vilka dagar de skulle hålla i helgd. Lagen nämner här inga andra j)räster än dem som sjöng mässan vid fylkeskyrka, fjärdingskyrka eller åttingskyrka; hiiradskyrka omtalas icke i sammanhanget. Hiirav torde kunna slutas, att de föreniimnda kyrkorna hörde till dem, som Olaf och Grimkel »satte» på Mostertinget och att följaktligen endast häradskyrkorna tillluir den grupp kyrkor som senare kom att uppföras. Ett påbud av innebörd att det skulle byggas fjärdingskyrkor i de mindre fylkena och åttingskyrkor i de större är enligt Tarangers mening ingalunda osannolikt och sannolikheten blir nästan till visshet niir det av Gnlatingslag kap. 15 framgår att det på Mostertinget fattats beslut om prästernas underhåll, varvid emellertid uttryckligen framhålls att bestämmelserna icke skulle giilla hiirads])räslerna: enligt lagen skulle priisterna inom fylket ha sådant underhåll, som Olaf och Grimkel på Mostertinget tillagt dem, prästen vid hiiradskyrkan däremot så mycket som bönderna och prästen kunde enas om. Att j)r;isterna vid häradskyrkorna ej innefattades i den ifrågavarande laghestiimmelsen förklaras liitt av det förhållandet, att häradskyrkor och härads-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=