24 som enli^M Gtl § 315 var pålagda Hålogaland: ett dylikt antagande ger i varje 1'all ett adekvat underlag Gir konungens argumentation. Hnr Skule Jarl hävdat sina territoriella anspråk 1223 framgår däremot icke alls av det traderade materialet. Men vill man anta. att jarlen räknat icke efter lednngsmantal utan efter jordatal -— ett rimligt antagande med hänsyn till lednngsmantalets obefintliga eller svaga representation inom ludsivatingslag och Borgartingslag —kan man genom en enkel överslagsberäkning komma till en uppfattning om hur jarlen räknat. Om man utgår från att lednngsmantal och jordatal i Frostatingslag och Gnlatingslag varit identiska, erhålles för de territorier jarlen gjorde anspråk pa ett jordatal av 17.040 0-saldingar enligt följande: Mantal jniatatal l'ri).statini,'.slai.' Sunnninrc . .. lirdafylko . . r_>.720 l.tfJO •->.400 17.040 Om de territoriella krav jarlen framställde 1223 motsvarat en tredjedel av landets jordtdtil. kan dettii med ledning av de framställda kraven totalt beräknas till i3x17.040) 01.120 O-såldingiir. ^4d en avjämning ;iv jordattdet till 31.200 erhålles ett ttdvärde. som det i detta sammanhang finns anledning att framliäva: om 0-saldingen såsom jordäga betraktats som likvärdig med den svenskii attungen indicerar det framräknade talvärdet nämligen att Norge skulle ha jordtaxerats till 6.400 plogland, dvs. till 64 hund. Riktigheten av denna hypotes kan i viss mån prövas mot taxeringsbetopj)et Gir Mennetionden genom en annan lika enkel iiverslagsheräkning. Taxeringsbeloppet för Xidaros stift, alltså Gir Frostatingslag med Sunnmore, 701 mark, utgör 28.12 ”/o av hela taxeringsvärdet för den norska Viennetionden. 2.403 mark. Om 28.12 Vo av jordatalssiffran 51.200 någorlunda svarar mot det lednngsmantal, som ovan framräknats för Frostatingslag och Sunnmore, skulle detta visa, att visst underlag för hypotesen kunde föreligga. Det kan konstateras att följande talvärden uppkomma vid en dylik jäniGirelse:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=