81 ringa erfarenhet av Philadelphia-systemets, eller som han benämner det —Pensylvania-methodens —verkningar. Om »Pensylvania-methoden» yttrade han bland annat följande: »Efter Pensylvania-methoden är sjelfva den physiska förmågan att öfverträda ordningen fången betagen. Att han underkastar sig denna, är icke alltid en följd af inre förbättring, af ånger eller ens af eftertänka. Det måste ofta vara följden af ett oföränderligt tvång, emot hvars band hans egen vilja är alldeles vanmäktig. Också förete sig icke sällan exempel, att fångar, efter denna method behandlade, fallit i galenskap, och detta lärer inträffa vida oftare i de Pensylvaniska fängelserna, än i de så kallade Auburnska. Fångar, som straffas efter Pensylvania-methoden hafva väl i fängelset befunnits saktmodiga, men icke sällan har detta saktmod endast varit idiotens slöhet. Den stränga och oafbrutna ensligheten har å dem haft en sådan verkan». Litet längre frami sitt yttrande framförde Lagergren så den tanken, att människor, som leva under skilda klimat säkerligen reagera olika i ensligt fängelse. »Hos Svenskar befarar jag, att ensligheten i sin yttersta stränghet tillämpad, skall i allmänhet vecka en håglöshet, som förslöar sjelfva känslan af straffet, och således upphäfver eller förminskar dess ändamålsenlighet. Hvad vi i denna del försöka, bör således ej göras i alltför stor scala. Vi äro ej alldeles utan erfarenhet om den verkan fängelse-straff, efter en liknande method, utöfvar, om vi taga i betraktande den olyckliga dass af fångar, hvilka, i det närmaste förvunne om svåra blodskulder, af Högsta Domare-magten sättas i ensligt fängelse, för att förmås till bekännelse. Erfarenheten har visat, att dylika fångar, som skridit till bekännelse, vanligen bekänt sina brott inom de 2 första åren, men om detta ej skett inom denna tid, har erkännandet merendels uteblifvit. Exempel finnas, att sådana fångar kunnat ända till 20 år uthärda hela rysligheten af enskildt fängelse. Detta slag af fångar äro i sina ensamma celler, alldeles utan sysselsättning, endast försedda med några andakts-böcker; och ändock har man icke sällan funnit dem vid god helsa och vid ett jemnt och lugnt lynne, som endast kan förklaras genom naturlig tröghet eller den slösinnighet, ensligheten småningom alstrat. Det är derföre möjligt att i vårt national-lynne finnas egenheter, som göra Pensylvania-methoden hos oss mindre passande.» Av intresse i detta sammanhang är emellertid icke blott denna riksdagsdebatt utan även den anmodan, somjustitie-statsministern Carl Törnebladh i början av mars månad 1840 riktade till Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket, dvs. innan riksdagen fattat sitt beslut om cellfängelsernas införande, att från Malmö och Långholmens korrektionsinrättningar infordra samt till justitie-statsministern insända uppgifter angående, dels huruvida något menligt inflytande av ensligt fängelse har ägt rum å c - Inger
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=