80 Oscar, sedermera Oscar I, vilken hyste ett livligt intresse för sociala och politiska reformerd^ Det synes helt klart, att kronprins Oscar tagit starkt intryck av samtida expertis, ty han presenterar sina idéer med stor sakkunskap. Han rekommenderar Philadelphia-systemet för de fångar, som dömts till ett begränsat frihetsstraff och där hopp finnes om förbättring och att de skola kunna återgå till samhällslivet efter utståndet straff. Däremot lämpar sig Auburn-systemet bäst för de brottslingar, om vilka man icke hyser några förhoppningar om att de skola kunna återanpassas till samhället, dvs. för oförbätterliga återfallsförbrytare och för dem, som har så långa straff att genomgå att de icke utan våda för hälsan kunna hållas innestängda i ensamhetsceller.^'* Författaren är som synes icke okunnig om, att vistandet i fullkomlig ensamhet och sysslolöshet kan vara hälsovådligt.^^ Uppgifterna om de aktuella svenska förhållandena bygga på en rapport från dåvarande ordföranden i Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket, Clas Livijn.^® Kronprins Oscar propagerade emellertid livligt för införandet av cellfängelser i Sverige och i den riktningen gick även regeringens försiktiga förslag vid riksdagen 1840—1841. Trots hård strid i riksdagen segrade fängelsereformanhängarna och slutet blev, att riksdagen beviljade ett avsevärt högre belopp än det regeringen begärt för byggandet av cellfängelser. Alla länsfängelser skulle byggas i enlighet med Philadelphiasystemets principer. Ensamhetssystemet skulle enligt riksdagens beslut tillämpas i fråga om rannsakningsfångar, fångar, som dömts till vatten och bröd samt de fångar, som dömdes till annat fängelse att avtjänas i länshäktena.^”^ Under debatten om den eventuella fängelsereformen uppmärksammades emellertid såväl Philadelphia-systemets skadliga verkningar som bekännelsefångarnas reaktioner. Det var i borgarståndets debatt, som den konservative politikern, f.d. assessorn i Svea hovrätt, justitieborgmästaren i Norrköping Per Johan Lagergren tog bekännelsefångarnas beteenden som exempel på vilken inverkan ett ensamhetsfängelse kunde ha på en fånge. Lagergren ansåg det vara för tidigt att slutligt avgöra, vilket fängelsesystem, som man borde införa i Sverige. Man hade enligt honom alltför Oscar I, Om straff och straffanstalter, 1840. — Om arbetets tillkomst och eventuella beroende av utomstående sakkunniga, se bl.a. M. Hafström, Om straff och straffanstalter — den s.k. Gula boken, 1969, samt där anförda källor och litteratur. Se vidare T. Eriksson, Krim-vård, s. 229 ff., 382 not 5:1. Oscar I, Om straff, s. 75 f. Oscar I, Om straff, s. 34 f. Oscar I, Om straff, s. 80. —Se härtill M. Hafström, Omstraff, s. 276 ff. Rskr nr 366, 5/6 1841. Bihang till samtl. riks-ståndens protocoll, vid lagtima riksdagen i Stockholm åren 1840 och 1841, saml. 10, avd. 1, bd 1. Borgare-ståndets prot. 23/12 1840.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=