74 kunde icke förstå, hur en riksdagsledamot hade kunnat yttra, att stadgandet om »insättande pä bekännelse» vittnade om stor humanitet, »då, utom Grundlagens ordalydelse, allmänna Lagen, som dermed ej får vara i strid, förbjuder att pina eller plåga någon oförvunnen; . . .».®^ Institutet »insättande på bekännelse» och fängelsereformen Det har tidigare här berörts, hur aktuell frågan om fängelseväsendets utformning var i Sverige under 1800-talets tidigare årtionden, hur man tog intryck av fängelsereformerna utomlands och huru nöjd man var i Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket 1827, då man samlat bekännelsefångarna från Götaland på fängelset i Malmö och där satt in dem i enskilda celler,^® Denna ljusa bild av de rådande förhållandena är i hög grad förändrad i styrelseordförandens, friherre Åkerhjelm, rapport från den ämbetsresa, som han företog 1831.^^ Vid besöket i Malmö fängelse hade han i fängelseprästens och fängelseföreståndarens närvaro förhört därvarande sju bekännelsefångar och därvid frågat dem, om de hade anledning klaga på olaglig eller hård behandling. Vidare hade han sökt utröna, hur det kom sig, att de icke ville bekänna. Kunde orsaken vara deras oskuld eller endast fruktan för dödsstraffet? Rannsakningsprotokollen vittnade mot dem och misstankarna mot dem minskades icke genom förhöret. Med ett par undantag voro de dels »slutne» och dels »fräcke». Endast ett par bröder verkade mildare och mera öppna. Då friherre Åkerhjelmtydligen icke komnågon vart med dessa fångar genom detta förhör, riktade han några »både alvarsamma och rörande förmaningar till ånger och uppriktighet» till dem, varefter de fingo återgå till sina celler. Rapporten om förhållandena i Malmö kontrasterar även i viss mån mot det tidigare här refererade yttrandet 1830 från Åkerhjelm till lagkommittéen om mörkt fängelse. Något av samma hopplöshet möter man även i förteckningen över fångarna i riket den 31 december 1831, där det uppgives, att det finns 16 bekännelsefångar i hela riket, varav 13 män och 3 kvinnor. Dessa hade alla befunnit sig i respektive fängelse även vid årets början. Det kan i detta sammanhang noteras, att när lagkommittéen i förslaget redogör för sin uppfattning om verkställigheten av frihetsstraff, så rekommenderar den under hänvisning till de erfarenheter man gjort av olika fängelsesystem i utlandet, såväl i Amerika som i Europa, ett system, som 90 Schmidt, Jur. Arkif, 1834—1835, s. 289. Se ovan s. 61. Styrts över fängelser . . . prot. 27/8 1831, RA. Styrts över fängelser . . . prot. o. reg. 1832, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=