68 skyddsåtgärd för att skydda samhället för dessa onda och vanartiga personer, vilket ju enligt 1803 års brev var ett av huvudsyftena med insättandet på bekännelse. Man kan förvåna sig över, att lagkommittéen uppfattar institutet »insättande på bekännelse» som en direkt tillämpning i praxis av bestämmelserna i RB 17:37 om svårare fängelse och att den därvid icke kommenterar den skillnad, som dock förelåg mellan institutet »insättande på bekännelse» och »svårare fängelse» i det att det förra icke fick tillgripas utan konungens bifall, medan det senare kunde komma till användning under rannsakningen efter beslut av den enskilde domaren. Dessutom skulle ju »insättandet på bekännelse» vara en åtgärd, som man tillgrep för att skydda samhället för onda och vanartiga individer, som genom sin tidigare levnadsvandel ådagalagt dylika farliga och förkastliga egenskaper. Lagkommittéen uppfattade tydligen »insättande på bekännelse» endast som en formav »svårare fängelse». 1834 avgav lagkommittéen ett utlåtande över de remissvar och yttranden, som inkommit rörande det framlagda lagförslaget.’^^ En av dem, som framfört anmärkningar mot förslaget, var den konservative juris doktorn C. O. Delidén, adjunkt i svensk och romersk rätt vid Uppsala universitet, som icke hade ansett sig kunna tillstyrka den fria bevisprövning, som lagkommittéen föreslagit.'^^ Hans anmärkning tillbakavisades på det kraftfullaste av lagkommittéen, som yttrade: »Det är nu redan, nästan öfwer hela den civiliserade werlden, en erkänd sak, att någon wiss bewisningstheori ej bör i lag sanctioneras; . . Likaså fasthåller lagkommittéen i sitt utlåtande 1834 sin tidigare framförda åsikt, att institutet »insättande på bekännelse» skall avskaffas. Man hänvisar härvid till lagförslaget 1832, men man tillägger den kommentaren till RB 17: 37. 2 mom.: »ett lagrum, som nu mera lyckligtwis förlorat nästan all annan betydelse, än den man tillagt det i fråga om anklagades sättande på bekännelse, . . .».'^’^ Enligt denna kommentar skulle man alltså vid denna tid i mycket ringa omfattning tillgripit »svårare fängelse» vid rannsakningarna."® ’■* Utlåtande, i anledning af Anmärkningar wid Förslaget till Allmän Criminallag, af Lagcommitteen, 1834. C. O. Delidén, Några anmärkningar vid K. Lagcommittéens Förslag till Allmän Criminal-Lag, tryckt i Carl Schmidt, Juridiskt Arkif, Bd 3, 1832—1833, s. 161—238. Utlåtande, s. 197. Utlåtande, s. 192. Av intresse i detta sammanhang är utan tvekan justitie-statsministerns officiella statistiska uppgifter rörande rättsväsendet i Sverige 1841—1869, enligt vilka följande antal personer sakfälldes för att sökt pina enskild person till bekännelse: 1841:12, 1842:8, 1843:6, 1844:2, 1845:24, 1846:10, 1847:17, 1848:13, 1849:25, 1850:4, 1851:9, 1852:20, 1853:19, 1854:23, 1855:7, 1856:9, 1857:7, 1858:4, 1859:4, 1860:3,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=