Kap. 3. Instituten absolutio ab instantia och »insättande på bekännelse» i svensk rättsutveckling från och med 1803 års kungl. förordning till och med 1850-talets slut Anledningen till utfärdandet av 1803 års brev var icke i första hand behovet av och önskan om att reglera instituten absolutio ab instantia och »insättande på bekännelse» utan att reglera leuterationsinstitutet. Detta anges klart och tydligt redan i brevets inledning. Det var för övrigt samma behov, som låg bakom utfärdandet av de i föregående kapitel omnämnda kungl. breven av den 12 april 1753 och den 11 november 1756. I inledningen till 1753 års brev påtalas de olikheter i tillämpningen av tidigare utfärdade leuterationsförordningar, som förekomma vid hovoch överrätterna i landet.^ För att råda bot på detta missförhållande och i stället åstadkomma enhetlighet i tolkningen och tillämpningen av leuterationsförordningarna hade Kungl. Maj:t ansett sig böra utfärda det nämnda brevet. I 1756 års brev omtalas anledningen till utfärdandet av 1753 års brev samt anges anledningen till det aktuella brevets utfärdande vara den, att ständerna önskat vissa ändringar i 1753 års leuterationsförordning för att undvika dröjsmål vid handläggningen av brottmål samt för att icke Kungl. Maj:t skulle bli alltför mycket besvärad.- I båda breven föreskrives för övrigt, att överdomarna skola efter varje sessions slut eller halvårsvis till Kungl. Maj:t insända förteckning över de leutererade målen. Dylika förteckningar hade inlevererats även tidigare, varför föreskriften därom i 1753 och 1756 års brev icke innebar någon nyhet.^ ^ Kungl. brev 12/4 1753, Svea hovrätts arkiv, RA. ® Kungl. brev 11/11 1756, Svea hovrätts arkiv, RA. ® Dylika förteckningar finnas bevarade i RA alltifrån 1713.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=