45 ett fall, som omnämnes i en resolution från Svea hovrätt till länsstyrelsen i Örebro län 1669.''^ En för dråp misstänkt soldat, som trots »sannolijke skiähl och omstendigheter» icke hade bekänt, hade i fängelset förmanats av några prästmän att bekänna sanningen. Man finner också i det bevarade domstolsmaterialet från 1500- och 1600-talen, att någon representant för prästerskapet ofta var närvarande vid domstolsförhandlingarna."" Prästerskapets uppgift att genom förmaningar försöka förmå den för brott misstänkte att bekänna framhålles så i de kungl. breven av den 8 december 1700 och den 22 april 1724 till Åbo respektive Svea hovrätt.''® I en kungl. förordning av den 11 juli 1753 understrykes betydelsen av att domaren känner till en för brott anklagad persons kunskap i kristendom, för att han skall kunna utnyttja kristendomens sanningar såsom kraftiga medel att röra samvetet hos den anklagade och på så sätt söka förmå »en förhärdad missdådare til bekännelse»."' I samma förordning säges, att domaren skall snarast möjligt inhämta denna kunskap hos församlingsprästen genom en kronobetjänt och därvid få ett intyg även på den anklagades levnadsvandel. Domaren kan emellertid dessutom själv förhöra den anklagade i dessa stycken eller låta det ske genom en närvarande eller tillkallad präst. I den ovan anförda kommentaren av Nehrman-Ehrenstråle till bestämmelserna i 1734 års lag angående svårare fängelse omnämndes även prästerskåpets medverkan vid försöken att förmå de för brott misstänkta att bekänna. I sin Inledning til Then Swenska Processum Criminalem behandlar han detta ämne i ytterligare ett par kapitel.'^® Härvid hänvisar han till och anför bestämmelserna i den nämnda förordningen av den II juli 1753. Även E. Drangel kommenterar prästerskapets funktion i fängelserna i sina »Anmärkningar Til Sweriges Rikes Lag, . . .», vilka utkommo 1766.'^® Under hänvisning till gällande kyrkolags bestämmelser om bikt framhåller Drangel, att om en person bekänner ett grovt brott, för vilket han är beskylld eller lagsökt, så skall prästen förmana honom till bekännelse inför domaren. Vill den misstänkte då icke bekänna offentligt på grund av rädsla för straff, skall prästen icke meddela avlösning, om personen i Resolution 21.4.1669, Örebro Länsstyrelse, Landskansliet, Svea Hofrätts brev 1665 —1682, Vol. D I:qa, No 2. ULA. Se härtill Calonius, De Elicienda, s. 293, 296 o. 297. Kungl. br., Svea hovrätts arkiv, RA; Calonius, De Elicienda, s. 298. Samling af i Storfurstendömet Finland gällande och intill år 1855 utkomne författningar, . . ., I, 1855, s. 360. "8 Cap. IX, § 19, s. 138 o. § 48, s. 149. ^9 S. 467, RB 17: 36.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=