33 ningshafwande at låta pina och plåga någon til bekännelse; wid thet ther utsatte straff; och om någon annan thet giör, blir sådant Edsöre, C. 20. § 8. Missg. B. Om thetta sker genom hunger eller wakande, eller på annat sätt, är thet samma sak, conf. 23 Regi. wid Krigs-Art. — § 79. Men är någon af bindande liknelser eller andra skiäl misstänkt för någon grof missgierning, och wil ej bekänna brottet, eller uppenbara thes omständigheter; må Domaren försöka med swårare fängelse, at få sanningen i dagsHuset. Förfare doch ther med warsammeligen C. 17. § 37 Rätteg. B. så at then misstänkte ej tager skada til sin hälsa. —§. 80. Besynnerligen är thet nödigt, at på sådant sätt utforska sanningen i the brott som röra Rikets almänna säkerhet, när then misstänkte tredskas och wil ej uptäcka alla the omständigheter som nödige äro at weta, til at frälsa Riket utur en förestående fahra. —§. 81. I thessa så wäl som andta grofwa brott, har thet stundom haft en god wärckan, at then motwillige blifwit hotad med plågande läs Kongl. Resolut, then 10 Nov. 1619 eller, någon tid i hächte qwarhållen på någon fästning, innan någon ändtelig dom fälles; hwarom Kongl. Bref. til Hof-Rätten om Leuterationer then 11 Nov. 1756. handlar, öfwerheten har ock stundom befalt, at när förmaningar af Domare och Presterskapet, icke förmåt bringa then, som genom bindande skiäl är misstänckt för lifssak, til at bekänna sanningen och thes omständigheter, skulle han genom handklöfwer och uphängande på wäggen, bringas ther til, och om han framhärdadt i sin halsstarrighet, få några par spö; på thet han således förfara måtte, at på hans halsstarrighet fölgde et wärckeligit straff, läs Kongl. Bref then 28 April. 1724. Men af egen myndighet, är Under-Domaren ej befogad härtil».^^ Av denna kommentar framgår tydligt, att man brukat ett visst mått av tortyr, då någon varit misstänkt för ett grovt brott och icke bekänt detsamma. Nehrman-Ehrenstråle framhåller härvid två skilda fall, där det kunde vara särskilt aktuellt med »svårare fängelse», nämligen när någon var misstänkt för brott rörande rikets säkerhet samt då vid annat grovt brott det förelåg bindande »liknelser». Att de politiska brotten stodo i centrum för intresset får väl förklaras av den intensiva politiska maktkamp, som utkämpades i Sverige vid mitten av 1700-talet, då även främmande makters intressen spelade en framträdande roll. Man finner också samma syn på den misstänkte som tidigare hos lagkommissionen i dess svar på Petter Abrahamssons kritik, den misstänkte betraktas som den skyldige, då det föreligger bindande skäl. Det är blott hans halsstarrighet eller som lagkommissionen uttryckte det, hans hårdnackenhet, som är orsak till att han icke bekänt. Vidare bör man lägga märke till kopplingen av begreppen »svårare fängelse» och kvarhållande i häkte på fästning. Nehrman-Ehrenstråle, Inl. til Then Swenska Proc. Crim., s. 159 f. §§ 78—81. 3 - Inger
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=