184 därom utfärdades den 30 september 1835. Det dröjde emellertid icke så lång tid, förrän Henriksson ändrade sina uppgifter och erkände sig genom våda, i överilning, ha dödat sin hustru. Detta föranledde Svea hovrätt att uppmana domhavanden vid Indals häradsrätt att ånyo taga upp och pröva målet (den 13 november). Urtima ting hölls, och ny undersökning företogs, och rapport avgick till Svea Hovrätt. Henriksson vidhöll denna gång, att han av våda blev sin hustrus baneman. (Ting den 24 november och rapport den 27 november). Den 18 december återvisade hovrätten målet till häradsrätten. Nytt ting hölls den 11 och 12 februari 1836. Man försökte medelst enskilda samtal av två olika präster förmå Henriksson att uppriktigt erkänna sanningen, men intet hjälpte. Henriksson visade sig svag i kristendomskunskap och lade i dagen en sinnets hårdhet och köld, som ingen av prästerna förmådde påverka och förändra. Resultatet av dessa förnyade undersökningar blev, att Svea hovrätt efter erhållen rapport därom (den 13 mars 1836) hemställde hos Kungl. Maj:t om meddelande, att hovrättens utslag av den 30 september 1835 skulle få verkställas (den 24 mars 1836). Kungl. Maj:ts bekräftelse härpå kom den 4 juni 1836. Hovrättens meddelande härom till Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket avgick den 29 juni och den 5 juli avsändes Henriksson till Långholmen, där han avled den 2 augusti 1847 utan att ha bekänt. Han var då enligt dödboken 56 år gammal. Dödsorsaken var enligt samma källa: blodslag i hjärnan. Några månader före sin död hade Henriksson fått tillstånd att arbeta i cellen (kungl. beslut den 13 april 1847). Ur processrättslig synpunkt är det av intresse att notera, att domstolen även i detta fall lät ett minderårigt barn berätta om sina iakttagelser, ehuru det ej värderades som fullgott vittne. Casus 12 I detta fall rör det sig om dråp på en mansperson vid namn Peter den 27 mars 1838.21 Den misstänkte och åtalade: huddragaren Carl Magnus Lund. Personalia: Lund var född den 12 december 1807 och utan fast hemvist. Han påstod själv, att han var född i Femsjö socken, Vesbo härad, Jönköpings län, och att han sedan yngre år levat i Halland, där han varit huddragare och valackare. Enligt uppgift skulle han vara mantalsskriven hos huddragaren Johanna Bergman i Stafsinge, med vilken han skulle ha haft 8 barn, av vilka dock blott en gosse levde, vilken nu var åtta år gam- *1 Källor: Styrelsens över fängelser och arbetsinrättningar i riket arkiv: registratur, diarier och protokoll, samt kungl. brev, RA. Rannsakningshandlingar rörande bekännelsefångar (F3), RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=