178 aldrig kunde bli fri ifrån. Hon hade samtidigt utropat: »Om jag kunde göra liv igen!» Göta hovrätt fann de mot tilltalade Anna Nilsdotter förekomna omständigheterna innefatta mer än halvt bevis och fastställde därför häradsrättens dom. Kungl. Maj:ts beslut därom utfärdades den 29 september 1832 och den 29 december 1832 ankom hon till Norra korrektionsinrättningen i Stockholm, där hon avled två år senare, den 6 november 1834, utan att ha bekänt. Casus 9 Detta rättsfall handlar om mordet den 16 oktober 1824 på tulljaktskarlen (även benämnd jaktbåtsman och jaktbåtsmästare) Petter Nilsson Warlund samt om återtagande av beslagtaget gods.^® Den misstänkte och åtalade: f. hemmansbrukaren Anders Nilsson från Ekebäck, Frölunda socken, Göteborgs och Bohus län. Personalia: Enligt prästbevis var han född den 4 februari 1794. Vid rannsakningen uppgav han sig vara 31 år gammal och varit gift i 8 år med Anna Bengtsdotter. I äktenskapet hade fötts två levande barn. Brotten: Om brotten ges följande upplysningar i rannsakningshandUngarna: den 16 oktober 1824, då överjaktuppsyningsmannen Fr. Holm, åtföljd av tre matroser, kl. 1/2 5 på eftermiddagen patrullerade vid Näsboö i Askimsfjorden vid Göteborg, anträffade han Anders Nilsson och en annan person i en båt. I samma båt fann man 10 ankare arrak. Varan och männen togos ombord på tulljakten för att segla till Göteborg eller Vargö. När de kommit ut i öppna sjön, fick Holm syn på en annan misstänkt båt. Han beordrade då två av sina matroser att sätta efter den. Hos Holm blev dä kvar förutom Anders Nilsson och hans följeslagare endast Warlund. Holm blev nu överfallen av Anders Nilsson och slagen. Warlund kom då till hjälp men blev av Anders Nilsson kastad i sjön, där han omkom. Jakten fördes därefter i land. Medelst visslingar tillkallades en del människor, vilka även medförde åkdon. Den beslagtagna och konfiskerade arraken återtogs med våld och bortfördes, och Holm förpassades till båten, som man sköt ut på havet. Anders Nilsson häktades den 18 oktober såsom misstänkt för att ha begått de båda brotten. Han låg då gömd i halmen på en loge. Han förnekade, att han den aktuella dagen befunnit sig vid Näsboö eller vid stranden. Han påstod, att han uppehållit sig omkring hemmet. Ekebäcken. Även Källor: Styrelsens över fängelser och arbetsinrättningar i riket arkiv; registratur, diarier och protokoll, samt kungl. brev, RA. Nedre Justitierevisionens arkiv: Besvärsoch ansökningsmål 1/12 1836, RA. Fånglistor från Malmöhus’ fästning, JK:s arkiv, RA. Statsrådsprotokoll i justitieärenden 6/10 1825, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=