177 Målet handlades av Vadsbo häradsrätt den 9 april, 8 och 28 maj 1832. Domen, som föll den 28 maj 1832, löd: Petter Persson dött af förgift, som före gräddningen af de pannkakor, han den 5te sistlidne mars förtärt, varit uti dem inblandade; och då tilltalade änkan Anna Nilsdotter vidgått, att hon själv bakat desse pannkakor innan hon samma dag bortrest synes det vara otvifvelaktigt, att ingen annan än hon, lagt förgiftet i pannkakorne, helst ransakningen jemväl vittnar om ett mindre lyckligt äktenskap mellan henne och Petter Persson; —Men enär bevisningen emot Anna Nilsdotters ihärdiga nekande, likväl icke är alldeles fulltygande destomindre, som lagligt avseende icke får fästas å vanfrejdade Petter Wäderhatts berättelse om Anna Nilsdotters åtkomst av förgift från honom några dagar före Petter Perssons död; så finner häradsrätten sig böra tillämpa 17 kapitlet 32 § Rättegångsbalken och i följd deraf lämna saken till framtiden, då den kan varda närmare uppenbar . . .». Väderhatts vittnesmål beaktades ej, då han var en vanfrejdad person, som just då stod under tilltal för stöld. Målet togs upp i Göta hovrätt, som gick igenom och tog ställning till alla de avgivna vittnesmålen samt läkarattesten. Enligt läkarattesten rådde det inget tvivel om att Petter Persson blivit förgiftad med arsenik, som blandats i pannkakorna. Tre stycken vittnen hade var för sig vittnat om hur olyckligt Annas och Petters äktenskap varit. Petter hade beklagat sig över Annas våldsamma och elaka uppförande och omnämnt, att Anna sagt, att hon önskade ta livet av honom. En kvinna hade vittnat om att Anna uttalat önskan om att komma över litet »mercurium» men därvid icke omtalat, vartill hon skulle ha det. Väderhatt hade omtalat för en viss Jonas Jonasson och hans hustru Stina Persdotter, att han tidigare på dagen sålt en stoppnål till Anna Nilsdotter samt ett lod »mercurium». Väderhatt hade sedan berättat samma sak inför domstolen. Anna hade vidgått köpet av stoppnålen men förnekat köpet av »mercurium». Anna hade dock vidgått, att hon tillsagt Maria Stina Petersdotter att gå ut efter köpet av stoppnålen, vilket hon också gjort, varvid Anna och Väderhatt blivit lämnade ensamma. Ett annat vittne, en man, berättade, att någon hade frågat Anna efter Petters död, varifrån Petter fått »mercurium», varvid Anna svarat, att det fanns hos henne. Soldaten Anders Skalk hade vittnat om, att då han kom till Hägnen, hade Petter Persson haft starka uppkastningar och sagt sig vara mycket sjuk: »Jag åt upp två pannkakor och Herren vet vad hon lagt i dem; jag räds, att det var mercurium, det blir väl intet annat än döden utaf; det smakar så ont i munnen, det smakar bara galla; . . .». Styvdottern hade vittnat om att Anna icke brydde sig om Petters sjukdom, när hon kom hem på aftonen. Anna skulle också ha yttrat efter mannens död, att hon kände ett svårt kors i sitt bröst, som hon 12 - Inger Läkarattesten uppdagar att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=