170 skåpet var barnlöst. Olof Jonasson blev sedermera ägare till 1/16 hemman, somhan köpte av sin bror. Hans hemort anges somKrokslätt, Kongagården i örgryte församling. Jan Jonasson var född den 4 augusti 1797. Han gifte sig 1821 med Ingrid Petersdotter och fick med henne en dotter. Han anges vara hemmansbrukare i Lilla Kolbäckstorp (el. Kallebäckstorp) i Råda församling. Han brukade sin 76-årige svärfaders 1/7 hemman. Hans levnad var klanderfri. Johannes Öberg var född i Glanshammars församling i Närke den 7 december 1798. Han var gift och hade ett barn. Hans far levde och var trädgårdsmästare på en gård i Fässbergs församling. Johannes Öberg flyttade 1820 från Fässberg till Majorna i Göteborg, där han hade sitt hem även vid den tid, då han åtalades för ovannämnda brott. Till yrket var han skoflickare. Även i fråga om Johannes Öbergs levnadsvandel anmärkes i källorna, att den hade varit klanderfri. Brottet: Offret för det nämnda rånmordet var en femtonårig vävarlärling vid namn Johan Gustaf Lundsten, som var anställd hos fabriksbolaget van Reis och Magnussons Väverier, kallat Almedals, nära örgryte kyrka i Göteborg. Mordet skedde på förmiddagen den 6 december 1823. Lundsten hade blivit sänd av fabriksföreståndaren till bolagets kontor i Göteborg för att hämta arbetarnas veckolöner i en låst väska. Arbetsböckerna återfunnos samma dag vid Underås bäck, och pojken Lundstens döda kropp drogs två dagar senare upp ur sjön Aspen. Han hade blivit strypt och rånad på 798 Rdr 12 sk riksgäldssedlar. Det fanns inga vittnen till gärningen, men Jan Jonasson och Öberg hade setts springande på Heden och Olof Jonasson åkande i en stulen kärra efter en stulen häst i riktning mot platsen för de senare fynden. Ett vittne hade sett pojken stå vid Underås backe och tvätta sina stövlar, då en kärra, förspänd med en vitgrå häst, hållit i närheten av Lundsten, och tre män stigit ur och betraktat Lundsten. Ett annat vittne hade sett tre män hinna upp Lundsten en stund senare. De hade kört så fort, att vittnet, en kvinna, hade varit tvungen att hoppa av vägen. Flera vittnen hade sett dem åka på »Danska vägen». Ett vittne hade känt igen karlarna som Öberg och bröderna Jonasson. Olof Jonasson hade legat på knä med huvudet vänt åt de andras ryggar. Dessa båda andra hade suttit på kuskbocken. Olof Jonasson hade hållit fast en grön kapprock liksom för att dölja något på kärrans botten. Föremålet i kärran hade rört sig, och Olof hade liksom tryckt ned det. Klockan hade då varit omkring 11.45 f.m. På en gård nära Lerum hade de efter brottet intagit förtäring, varvid Öberg hade tagit upp en penningpacke av nära en tums tjocklek och vänt sig bort från övriga i rummet. Ur packen hade han med en sedel betalt förtäringen. Vid senare visitation på poliskammaren hade det visat sig, att Öberg innehaft en del sedlar med blodfläckar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=