168 inomförbundet att aldrig angiva en medlem eller bekänna begångna brott. Dagen därpå hade Gustafva och Catharina träffat Brita Starkman, som de visste ha mycket pengar. På kvällen hade de, efter avtal med Brita, sammanträffat med henne på en gästgivaregård, där Brita stannat över natten. Gustafva och Catharina hade vandrat vidare och påföljande morgon inväntat Brita vid torpet Anestorp, där de sökt överlasta Brita med starka drycker. Gustafva hade dock varnat Brita. I sällskap med två vedkörare hade de sedan fortsatt vandringen. Gustafva hade på Catharinas tillsägelse gått in på en biväg för att uppsöka tre av männen i det förut nämnda »förbundet». Hon var okunnig om vägen och hade icke träffat dem. Under tiden hade Catharina övertalat Brita att gå inåt bivägen, där efter en vissling männen framkommit och slagit omkull Catharina och Gustafva, som emellertid lyckats undkomma. Männen hade då överfallit Brita. En flicka, Maria, hade sedan varit den, som slagit Brita till synes livlös. Maria hade tagit Britas plånbok med småsedlar, som skulle delas mellan Catharina och Gustafva. Även männen hade fått pengar. I Jönköping köpte Catharina och Gustafva åtskilliga saker, och då de följande dag voro på hemväg, blevo de gripna. Göta hovrätt hade i sitt utslag den 8 mars 1822 funnit, att beträffande Gustafva mer än halv bevisning förelåg. Hon betecknades som »illvillig och fräck» och hade gjort sig känd för åtskilliga andra laster och brott. Den 10 januari 1824 insände landshövdingen i Jönköpings län till Kungl. Maj:t en av slottspredikanten på Malmö fästning avgiven berättelse om Gustafva. Hon bekände ej utöver vad hon tidigare medgivit. Prästen Lake ansåg, att det syntes utsiktslöst att få henne att bekänna i Malmö. Hon borde flyttas till en annan fästning. Då det saknades rum på Norrköpings spinnhus, beslöt Kungl. Maj:t den 11 mars 1824, att hon skulle flyttas till Varbergs fästning och där fortfarande hållas i enskilt rum. Jämlikt Kungl. Majrts beslut den 13 juli 1827 förflyttades Gustafva från Varbergs fästning till Norra korrektionsinrättningen i Stockholm. Anledningen till denna omflyttning var den, att hon hade fått för många tillfällen att vara tillsammans med andra människor. Vid upprepade tillfällen ansökte Gustafva om nåd hos Kungl. Maj:t, men hennes ansökningar avslogos. Vid flera tillfällen påtalades, att hon uppförde sig illa i fängelset och kom med falska beskyllningar mot bland annat föreståndaren. Härvid straffades hon en gång med 8 dagar i mörkrum. Vid flera tillfällen avgav hon bekännelser, som hon sedan återtog. Slutligen bekände hon, och Kungl. Maj:t beslöt den 29 februari 1836, att hon icke vidare skulle hållas på bekännelse. Den 16 mars 1838 förskonade Kungl. Maj:t henne från dödsstraff för begånget rånmord och beslöt, att hon skulle straffas med livstids arbete vid Norra korrektionsanstalten för rån och l:a resan stöld. Hon skulle vid
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=