166 motverkande den sinnesbeskaffenhet hos Enkan Norman, som kunde föra henne till ånger». Den 12 maj 1827 avsändes hon till Norrköpings stadshäkte, dit hon kom den 23 maj. Hon rannsakades vid kämnersrätten den 29 maj och den 25 juni dömdes hon av Norrköpings rådhusrätt att mista högra handen, halshuggas och å båle brännas. Den 28 juni avsändes hon till länshäktet i Linköping för ytterligare rannsakning inför Memmings häradsrätt. Den 24 juli dömdes hon även av häradsrätten till döden för mord. Den 22 november fastställde Göta hovrätt domen, och den 17 januari 1828 fastställdes den av Kungl. Maj:t. Den 8 februari insattes hon i »beredelserummet», och sedan hon blivit beredd till dödsstraffets undergående, så avrättades hon den 19 mars på Memminge härads vanligaavrättningsplats. CasHS 4 Den misstänkta och åtalade: pigan Gustafva Kjellgren.^^ Född i Ulricehamn den 22 september 1804. Sedan hennes far, som var smed, dött, upptogs hon i en major Fägerhjertas hus och förblev där några år. Sedan hon återkommit till sin moders hem, hade hon vid 16 års ålder blivit åtalad för att med biträde av pigan Catharina Abrahamsdotter den 28 december 1820 ha förövat mord och rån på krämerskan Brita Starkman. Om själva brottet får man i statsrådsprotokollet över justitieärenden 1822—1825 samt i Högsta domstolens renoverade protokoll 1822 veta, att Gustafva och Catharina hade häktats för att de den 28 december 1820 så illa slagit gamla pigan Brita Starkman från Ljunga socken, att hon dagen därpå påträffats blodig och sanslös, liggande i skogen nära en biväg, som gick från allmänna landsvägen till Åsen, och därefter den 31 december avlidit på Jönköpings lasarett. Flickorna hade rånat Brita Starkman, som var, som nämnts, krämerska. Enligt Catharinas version av händelsen, till vilken man tydligen satt tilltro, och enligt övriga vittnesmål och framkomna fakta, hade Gustafva köpt åtskilliga varor av Brita. Gustafva hade föreslagit, att de skulle fråntaga Brita de pengar, som hon hade, och därvid gå så långt, att de dödade henne, om det bleve nödvändigt. Catharina hade avrått, men sedan de hade kommit in på bivägen, hade Gustafva slagit Brita i huvudet med en sten, så att Brita ramlat omkull. Gustafva hade fortsatt att slå, tills de ansågo Brita död. Catharina hade åsett våldet men ej försökt hindra Gustafva. Catharina hade även hjälpt Gustafva att bära Källor: Statsrådsprotokoll öfver justitieärenden 1822—1825 och 1851 samt Högsta domstolens renoverade protokoll 1822, vol. 18, RA. Styrelsens över fäng. och arbetsinr. i riket arkiv: registratur, diarier, protokoll, samt kungl. brev, RA. Stockholms Aftonpost 23/5 1849. Jönköpings Tidning 5/1 1821. Fånglistor från Jönköpings Krono- och Slottshäkte för åren 1821 och 1822, JK:s arkiv, E III cc, vol. 544 och 549, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=