165 under framtiden. Göta hovrätt fastställde domen den 4 augusti 1814. Hon insattes sedermera på Norrköpings spinnhus som försvarslös men utlöstes därifrån av traktören Sven Frilander i Norrköping, hos vilken hon kom i tjänst i oktober månad samma år för att förestå brännvinsförsäljningen. Det andra brottet: Natten mellan den 24 och 25 november 1818 hade Frilander, som lagt sig påklädd kl 9 e.m. hos hustrun, gått ut vid midnatt. Detta hade icke väckt uppseende, eftersom han ofta gjorde så. Han brukade nämligen, när det var månsken, vara ute om nätterna och gräva efter skatter, »jordagods». Ibland brukade han få falska uppgifter om dylika skatter från s.k. kloka gubbar och gummor. Frilander påträffades död den 26 november på »ladubackarna utom Norrtull» bredvid en öppen grop, vari fanns en spade, med vilken någon hade grävt ett par spadtag. Där fanns också en blodig yxa, en filt och en del kläder. Fotavtryck funnos av såväl kvinnliga som manliga skor. De förra passade in på änkan Norman. Norrköpings rådhusrätt ställde saken på framtiden, men änkan Norman skulle återintagas på spinnhuset. Göta hovrätt satte henne på bekännelse efter hemställan hos Kungl. Maj:t. Besvär över beslutet avslogos den 19 september 1820, och hon intogs på Långholmen som bekännelsefånge den 24 oktober 1820. Högsta domstolen anbefallde ny undersökning den 15 januari 1827, sedan hon i september månad 1826 bekänt. Hon hade under de sex år, som hon suttit på bekännelse, fått många förmaningar av predikanten på Långholmen J. G. Holmberg, men alltid nekat. Nu erkände hon båda brotten. Mannen mördade hon med yxa bakifrån, när han låg i sin säng. Hon lade liket i kistan, som flyttades med drängen Flyckts hjälp. Han visste icke, vad den innehöll. Kistan stod sedan i fähuset fjorton dagar å tre veckor. Hon välte sedan liket i strömmen och for hem med kistan. Det andra brottet begicks, sedan hon och Frilander kommit ihop sig vid en skattgrävning. Frilander var pockande angående hennes medhjälp. Hon dödade även Frilander med ett yxhugg bakifrån. Hon tog ensam på sig brotten. Det noterades, att det icke rått något sexuellt förhållande mellan henne och Flyckt eller mellan henne och Frilander. När hon bekände, var hon sjuk och sängliggande och ville på grund av sin svaghet vara kvar på Långholmen. Där hade hon med tiden berövats tillstånd att handarbeta och läsa och fått ett sämre rum med den motiveringen, »att erfarenheten visat att läget af det rum, deri hon hållits innesluten, hvarest hon kunde höra samtalen mellan arbetshjonen i de bredvid varande rummen och der en för sig glad utsigt förde hennes blick och tankar på yttre föremål, samt åtnjutande af vissa tillåtna friheter såsom sysselsättning med skrifning och andra handarbeten jemte läsning af åtskilliga andliga böcker, hvaruti hennes förvillade fromhetskänsla hade lärt sig hämta inbillad tröst och styrka att motstå utmaningarne till bekännelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=