158 efter hennes edeliga utsaga, at Oluf warit hoos honom om Måhlan och fölgdt honom till sin lycka Stättan, warandes han Oluf rätt onder, så at han intet swarade, wed det han bad honomhälsa hem; . . Vad som ytterligare talade mot Jöns, var, att han tvingat sin hustru att jämte sig själv falla på knä och förbanna sig, hustru, barn och bohag till domens dag. Häradsrätten dömde Jöns Jönsson till döden, ehuru Jöns nekade till gärningen. Målet gick vidare till Göta hovrätt, där det behandlades under hösten 1719 och våren 1720. Såväl Jöns Jönsson som sedermera hans hustru och två barn fördes till Jönköping för att undergå muntligt förhör. Jöns tillråddes av hovrätten vid första förhöret, innan man ännu fört hans hustru och barn till Jönköping, att betänka sin salighet och säga sanningen. Han nekade emellertid alltjämt till brottet och vidhöll, vad han sagt vid häradsrätten. För att få Jöns att bekänna lät då rätten uppläsa en fingerad bekännelse av Jöns’ hustru, men detta hjälpte icke. Jöns svarade blott: »Det har hon aldrig sagt!» Då beslöt hovrätten att sätta Jöns i svårare fängelse, där han skulle besökas av prosten Junbeck i Jönköping. Man skulle falskeligen låta Jöns få den uppfattningen, att han redan var dömd till döden och att Junbecks uppgift var att bereda honom därtill, alltså en form av andlig tortyr, territion. Samtidigt beslöt man, att Jöns’ hustru och barn skulle föras till Jönköping.* När Jöns’ hustru och barn kommit till Jönköping, förhördes de inför hovrätten.^ Pojken gjorde inga medgivanden. Han påstod, att vad han sagt vid häradstinget, hade han tubbats till av länsmannen. Vid hovrätten hotade man honom då med straff för att han vid häradsrätten beljugit sin far. Då gjorde pojken vissa medgivanden och sade, att Olof först slog till fadern, varpå denne slog Olof med knytnäven så att blod stänkte på bordet, som modern sedan avtorkade. Jöns slog sedan Olof i sidan med yxskaftet och tog yxan med sig, när de gingo ut. Morgonen därpå hade fadern sagt till modern, att han slagit ihjäl Olof. —Jöns’ dotter hade inte hört fadern bekänna något. —Hustrun å sin sida förklarade vid förhöret mannen oskyldig. Då påstod ordföranden falskeligen, att maken redan bekänt och hotade henne med straff, men trots detta vidhöll hon, att mannen var oskyldig. Pojken inkallades då i sin mors närvaro, och han stod fast vid sin tidigare avgivna berättelse. Modern nekade emellertid till att ha torkat bort något blod men medgav, att hon förbannat sig och de sina till domedag. Rätten beslöt härvid, att hustrun skulle sättas i fängsligt förvar. ® Hovrättsprotokoll 19/11 1719. * Hovrättsprotokoll 7/12 1719.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=