151 själv enligt moderns uppgift skulle ha varit far. Arosins far var källarmästare i Stockholm, och själv gick han i faderns fotspår. Han drev egen restaurang i Stockholm, där han även hade en bostad, men samtidigt ägde han också ett hemman i Sorunda socken på Södertörn. Enligt uppgift skulle han ha ärvt en viss förmögenhet och fått en viss uppfostran. Brott för vilka bekännelsefångarna ofta voro misstänka och anklagade Såväl före som efter 1800 är det dråp, mord och mordbrand, som äro de vanligaste brotten, för vilka dessa bekännelsefångar voro misstänkta. Av de 119 bekännelsefångarna från tiden 1825—1869, som finnas upptagna på den bifogade förteckningen, voro icke mindre än 102 anklagade för mord, mordbrand, dråp eller dråp och rån och ytterligare en för mordförsök. 119 fall av dessa 102 var det fråga om rånmord. 113 fall gällde anklagelsen rån utan mord eller dråp, varav det i 6 fall var fråga om postrån, övriga brott, för vilka dessa bekännelsefångar voro misstänkta, voro i ett fall blodskam, dvs. incest, i två fall fosterfördrivning och i ett fall dödande av nyfött barn. Samma bild av begångna brott och samma frekvens av de skilda brottstyperna finner man även i källmaterialet före 1825. Brottskatalogen kan emellertid utökas med ytterligare några brottstyper, som förekomma i detta tidigare material. Där finner man sålunda i några fall, att vederbörande bekännelsefånge varit anklagad för kyrkstöld. Dock kan man icke säga, att detta brott var vanligt förekommande. Ett annat brott, som omnämnes i några fall är tillverkning och utprångling av falska sedlar.^® Likaså finner man fångar, som voro misstänkta för det närbesläktade brottet falskmynteri.^^ Givetvis förekommer det även andra brott än de ovan nämnda, för vilka dessa fångar voro misstänkta, men frekvensen av dessa andra brott är så ringa, att den knappast påverkar brottsbilden i stort. En analys av i första hand de 119 fallen från perioden 1825—1869 men i viss utsträckning även av tidigare fall visar, att brottsligheten till en del var könsbunden. Sålunda visar det sig, att av de 15 kvinnliga bekännelsefångarna från 1825—1869 voro icke mindre än 10 misstänkta och anklagade för att medelst gift ha dödat en person. Giftet anges ofta ha varit »merkurium», med vilken term man i första hand troligen icke avsåg några kvicksilverföreningar utan arsenik, då nämligen termen merkurium Ex. Chr. F. Hallberg på Vaxholms fästning år 1800, Petter Rönning, Mårten Nääs, Carl Fredr. Löberg, Mats Skut, Anders Rådmans, Måns Stor Måns, Erik Matsson Stenbaka, samtliga på Sveaborgs fästning 1805. Se fånglistor från nämnda fästningar, JK:s arkiv RA. Ex. S. P. Sundling på Kristianstads fästning 1805, fånglista därifrån till JK. JK:s arkiv, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=