Kap. 6. Antal bekännelsefångar, brott för vilka de voro misstänkta och tilltalade, deras ålder, kön och sociala bakgrund Det har tidigare framhållits, att man kan finna exempel på tillämpning av såväl institutet absolutio ab instantia, dvs. lämnande till framtiden, då saken kan varda uppenbar, som institutet »insättande på bekännelse» i svensk rättspraxis redan i slutet av 1500-talet.^ Med receptionen i både praxis, doktrin och lag av den legala bevisteorien följde en fortsatt tillämpning av de nämnda två rättsinstituten även under de följande århundradena. Man kan följa utvecklingen i det bevarade källmaterialet. Det statistiska källmaterialet Det källmaterial det här framför allt är fråga om, är dels rådsprotokoll och hovrättsprotokoll, dels efter 1750, de fånglistor, som kommendanterna samt häktes- och spinnhusföreståndarna skulle skicka in till Justitiekanslersämbetet, dels fångrullar från de olika fästningarna och fängelserna och dels protokoll från Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket, efter 1859 Fångvårdsstyrelsen, samt justitie-statsministerns officiella statistik över rättsväsendet. Från tiden före 1750 finns inga fånglistor. Det bekymmersamma med fånglistorna till Justitiekanslern är, att de icke äro kompletta. Det föreligger stora luckor och tidvis har rapporteringen varit bristfällig. Kommendanternas listor omfatta fram till slutet av 1780-talet endast Bohus’, Nya Elfsborgs, Varbergs, Göteborgs och, med ibland omfattande luckor, Carlstens fästningar. På 1780-talet kommer ankarsmedjan i Karlskrona med i bilden, men det framgår av listorna, att för brott anklagade personer suttit där sedan mitten av 1770-talet. Från * Se ovan kap. 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=