136 trosbekännare. Ett sådant fall inträffade 1814, då en spansk soldat, Joseph de la Cruz, genomKungl. Maj :ts beslut av den 7 december samma år skulle insättas på bekännelse, vilket verkställdes i februari månad följande år.^- För hans själavård anlitade man en katolsk präst. Då han efter ett års förvaring icke hade bekänt det mord, för vilket han var anklagad, frigavs han och förvisades till Spanien.®* Ett annat liknande fall omnämnes i Styrelsens över fängelser och arbetsinrättningar i riket protokoll år 1848.®^ Denna gång gällde det en finsk fånge, åt vilken man anlitade en finsk präst. För att prästernas själavård skulle bli så effektiv som möjligt skulle de, som framgått av de ovan citerade tjänstemannainstruktionerna, taga del av rannsakningshandlingarna. Detta föreskrives också uttryckligen i några av de kungl. breven, att handlingarna skola överlämnas till vederbörande fängelsepräst.®* Det framgår av det bevarade källmaterialet, att fängelseprästerna voro måna om att vara till hands och att även besöka de bekännelsefångar, som lågo för döden. Man menade, att den, som låg för döden, önskade »lätta sitt samvete med en sann och ångerfull bekännelse».®® Ett belysande exempel, som visar, vilken vikt man lade vid att prästen skulle besöka den döende, finns från år 1841.®" Kommendanten i Malmö hade rapporterat till Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket, att en bekännelsefånge hade avlidit men därvid icke nämnt, om någon präst besökt fången, då han låg för döden, och försökt förmå honom att erkänna det brott, för vilket han var åtalad. Med anledning därav anmodade Styrelsen kommendanten i Malmö att inkomma med upplysning därom. I sin skrivelse uttryckte Styrelsen en förmodan, att vederbörande präst hade besökt fången »i hans sista stunder, då, vid den vigtiga öfvergången från lifvet till evigheten, sinnet lättast öppnar sig för Religionens inverkan . . .». Att det trots allt understundom kunde förekomma allvarliga brister vad gällde den andliga vården av fångarna, enkannerligen bekännelsefångarna, framgår av den ovan nämnda reseberättelsen av L. P. Risell från hans resa till landets arbetsinrättningar och fästningar 1819—1820.®® På Nya Elfsborgs fästning hade man vid tiden för hans besök därstädes en person, som »blifvit insatt å Fästningen för att genom föreställningar af Presterskapet Kungl. rådets justitieprotokoll 7/2 1816, RA. Rådets just.-prot. 7/2 1816, RA. Styr:s över . . . prot. o. reg. 30/6 1848, 9/3 1849, RA. Se även Styr:s kanslidiarium 5/6 1848, 6/3 1849, RA. Ex. Kungl. brev 25/4 1828, 3/12 1831, 10/10 1837, Styr:s ö.f.o.a. arkiv, RA. Ex. Kungl. brev 26/9 1831. Se även Kungl. brev 26/1 1820, Styr:s ö.f.o.a. arkiv, 86 RA. Styr;s över . . . prot. o. reg. 22/1 1841, RA. 8® Se ovan s. 55.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=