Kap. 5. Tillämpningen i praxis av givna föreskrifter angående bekännelsefångarna Den processuella handläggningen av målen rörande bekännelsefångarna Som nämnts i föregående kapitel ^ skulle målen rörande de s.k. bekännelsefångarna hänskjutas från respektive underrätt till respektive hovrätt och från hovrätten till konungen för underställning. Ärendenas gång vid dömandet till bekännelse var alltså denna: först handläggning av underrätt, så prövning av hovrätt, vilken hemställde ärendet till Kungl. Maj:t och föreslog insättande på bekännelse. Sedan uppmanade Kungl. Maj:t efter Högsta domstolens hörande hovrätten i ett rescript att utfärda dom enligt vad den föreslagit. Som sista led kom så denna dom. Härutinnan utfärdades icke några nya bestämmelser under 1800-talet. Dock försvann kämnersrätten som första instans i Stockholm i och med att kämnersrätterna avskaffades 1849. Däremot reglerades förfarandet i de fall, då den på bekännelse insatte bekände sin skuld. Den 20 februari 1830 utfärdade sålunda Kungl. Maj:t föreskrifter häromtill överståthållarämbetet i Stockholm, vilket i sin tur översände en avskrift av dessa till Styrelsen över fängelserna och arbetsinrättningarna i riket,“ och den 6 november samma år utfärdade Kungl. Maj:t liknande föreskrifter i ett brev till nämnda styrelse.^ Det föreskrevs där, »att, när någon person, som för att förmås till bekännelse af emot honom angifvet brott, blifvit å Allmän ArbetsInrättning insatt i större eller mindre mohn vidgår sin brottslighet», skulle Styrelsen efter erhållen underrättelse därom, så fort ske kunde, föranstalta, att den tilltalade blev hörd inför närmaste stads domstol, innan rapport om den gjorda bekännelsen avlämnades. Härvid skulle domstolens proto- * Kap. 2, s. 35 ff.; kap. 3, s. 50. * Styr:s över . . . allm. diarium 1/4 1830 nr 110, RA. ® Kungl. brev 6/11 1830, Styr:s ö.f.o.a. arkiv; Styr:s över . . . kungl. remissdiarium 23/11 1830 nr 39, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=