114 avgiva sitt förslag till ny rättegångsbalk 1938, hade frågan om absolntio ah instantia aktualiserats och avgjorts. Den 20 oktober 1932 hade Stockholms rådhusrätt vid avgörandet av ett mål rörande en mordbrand följt bestämmelserna i RB 17: 32 och lämnat saken till framtiden, då den kunde uppenbar varda.^® Domen överklagades i Svea hovrätt som genom sitt utslag den 24 december 1932 upphävde rådhusrättens dom och den för brottet misstänkte frikändes.®® Detta var sista gången en domstol avgjorde ett mål enligt bestämmelserna i RB 17: 32 och därmed lämnade saken till framtiden, då den kunde varda uppenbar. Stockholms rådhusrätts domslut väckte ett visst uppseende och föranledde en grupp kommunistiska riksdagsmän att väcka en motion vid 1933 års riksdag med förslag, att riksdagen i skrivelse till regeringen skulle hemställa om en sådan ändring av rättegångsbalkens kapitel 17, att bestämmelsen, att ett mål kunde ställas på framtiden, utan att den åtalade varken fälldes eller friades, utgick ur rättegångsbalken.'^® Motionärerna angåvo som grund för förslaget, att den person, som blev dömd enligt RB 17: 32, råkade ut för ytterst svåra förhållanden. Hans möjligheter till försörjning försvårades avsevärt, och om domen blev stadfäst i högre rätt, så hade vederbörande faktiskt erhållit ett livstidsstraff, där möjligheten till ändring var minimal. En dom borde enligt motionärerna vara antingen fällande eller friande. Första lagutskottet avstyrkte motionen med den motiveringen, att avskaffandet av institutet ställande under framtiden icke kunde anses vara så betydelsefullt eller trängande, att riksdagen borde framställa yrkande därom.»Närmast torde det ankomma på Kungl. Maj:ts prövning», yttrade utskottet, »huruvida denna fråga bör utbrytas till särskild behandling före processreformen». Första lagutskottet hänvisade även till riksdagens ställningstagande i fråga omprocessreformen år 1931, då man hade uttalat sig för införandet av den fria bevisprövningen. I en modern processordning med fullständigt fri bevisprövning hade institutet ställande på framtiden ingen uppgift att fylla. Icke mindre än sex socialdemokratiska ledamöter av första lagutskottet reserverade sig emellertid och önskade en partiell processreform på denna punkt, då de ansågo, att frågan var av sådan vikt och så trängande, att man Brottmål no 396, Stockholms Rådhusrätts 7:de avdelnings protokoll i brottmål år 1932, Stockholms Rådhusrätts arkiv, Stockholms Stadsarkiv. — Målet gällde en brand i ett lagerrum tillhörande restaurant Brända Tomtens kontor, Sturegatan 13, Stockholm. Svea hovrätts prot. 24/12 1932, RA. AK, motion 357. I LU, 26.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=