27 skiird, dvs. själte kornets utbyte. Inom dansk och norsk 1'orsknini» har antaf,nls att man under medeltiden i regel halt ett lägre skördeutbyte och riiknat med en genomsnittsskiird motsvarande tretaldiga iitsiidet.*^ Vad gäller marklandsriikningens aider anlages numera inom forskningen att de avrads- och censushelo})p, som möt(‘r i dokumenten rörande kyrklig jord frän 1 lOO-talets senare hiilfi och 1200-talets början (DS öl. 63, 202) äterspegla marklandsriikningens termer och alltså betecknat konkreta jordar;^- marklandsräkningen skulle följaktligen återgå till åtminstone senare hiilllen av 1100-talet. Den avrad, som kyrkan enligt de iildsta dokumenten betingat sig, har med den angivna tolkningen av avradsheloi)|)ens innebörd direkt svarat mot viirdet av utsädet i den senare marchaterreräkningen, sådan denna definierats av Hafström. \'ill man från de ovan angivna utgångspunkterna söka bilda sig (Ml upjifattning om del äldsta marklandets ekonomiska förutsiittningar, baserade på korutalet 1:3. kan denna kalkyl sammanstiillas: .Spann Utsäcte SkörtI Avgår: Avrad .Spannmale (UL Kg 10:2) Tionde Klockarlön (UL Kk 7:7) Nytt utsäde 24 72 24 2 7.2 0.5 24 57.7 14.3 Med korutalet 1:3 skulle således landbon på ett markland ha fåll behålla endast ca l/ö av skcirden fiir egen konsumtion. Ilar drygt 14 spann kornsäd varit tillräckligt för alt täcka konsumtionsbebovet hos en bondefamilj om kanske 7—8 personer under ett år? UL .1 23 pr innehåller ett stadgande, som gör det miijligt att i någon mån fixera de levnadskostnader man räknade med under landskapslagarnas tid. I detta lagrum stadgas nämligen, alt om föräldrarna i)å äldre dagar ville hembjuda l)arnen sin jord mot försörjning skulle d('l åligga barnen all und(M’bålla f<‘)räldrai na ett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=