19 spnik; t;ixorini(eii skulle knappast ha kunnat npj)visa dylika vär- (len om den vilat j);") lai från fall till fall ytterst varierande i^odsavkaslnini^. Slutsatsen måste dårfiir bli att soekenprästernas taxerini^ till Viemu'lionde srnndats iiteslntande ])å priisternas tiondeinläkler; Dovrings starka kritik av Lönnroths uppfattning i delta hänseende framstår diirmed som förfelad. Om del således ej ulan fog kan anses heriilligat alt helt bortse från möjligheten all godsinläkterna influerat på soekenprästernas taxering, uppkommer frågan huruvida prästernas liondeinkomster vid taxeringen heriiknats efter någon schahlonmetod, som kunde tiinkas speglad i de jämna medelvärdena för folklanden. Den antydda asp(‘kl(‘n kan fördjupas genom en enkel överslagsheräkning, baserad på det av folklandsnamnen indieerade antalet hundenheter, som ingått i de tre folklanden. Dessa utgör gamla bildningar, som enligt Florensdokumentets vittnesbörd återgå åtminstone till lOOO-lalet, oeh anledning saknas i varje fall såvitt giiller 'riundaland oeh Atlnndaland till annat antagande iin att dessa folkland alltifrån uppkomsten innefattat ej endast det antal hundenheler, sc^m antydes av folklandsnamnet, utan även de territorier, som framgå av Vienuetiondelängden. För Fjädrundaland är diiremot liiget ett annat: inom forskningen har med hänsyn till hestiimmelserna i FL B 17:4 om vadi'skillingens storlek vid folklandssyn mark i Fjädrundaland liga antalet hund i Fjädrundaland vid tiden för UL:s tillkomst varit uliikal med en enhet. Ihi relationsheriikning av antalet kyrkor respc'klive den totala taxeringen av dessa måste diirför grun- (las på antagandet att Viennetiondelängdens Fjädrundaland återspeglar 5 hundenheter i stället fcir del ursprungliga antalet, 4: 10 mark i Tiundaland, 8 mark i Atlnndaland oeh 5 dragits den shdsatsen, att det ursprung- 'Lixciing ])r oiihol .Vnlal kyrkor l)r enhet 'raxeriiii' (tre Öre Tiundaland 1.24S 124.8 74 7.4 10 10 -Uliindaland 074 121.7 ÖO 7.0 8 8 Fjädrundalaiid 700 141.8 41 8.2 ö 5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=