la klnrl Iranii^ar alt laxeringoii av {lomkapifelsänibetena avsiMI ilvcii (li‘ godsriinlor, soni lillkonmiit iimbeteiia, anser Lönnrolb saiinoliki all sainina priiicij) lilliiinpats vid taxeringen av soekiaipriisU'ina. Iliir slor del av snekiMiprästernas inkomster som nlgjoiis av godsriinlor giir dock ej alt l)estämma. I en längd (iver kyrkogodset i Allnndaland Iran Iddl (DS 2819) anges visserligen godsens slorlek i markalal men pä grnnd av godsräntornas skittande storlek vid denna tid gär del ej att ens nngefiirligt beriikna dem med utgängspnnkt Iran markatalet. Del enda man kan siiga iir all den värdering av ämbetenas inkomster, pä vilken \dennetiondetaxeringen vilat, sannolikt i sina grunddrag biirnir trän (kai lid dä iimbelena började beskattas av päveslolen, dvs. tiden bir ni)pb(>rden av Lyonlionden 1274. Det törelaller osannolikt alt sockenkyrkorna sknlle ba luinnil birelaga stora godsanhoj)ningar vid (‘11 sä tidig tidpunkt. D(‘n pävliga taxeringen torde l'.ö. aldrig ba grnndals pa nagon minutiiis ntriikning av sockenkyrkornas inkomster som blir ba varil ganska flnkliierande (‘tl allmiint överslag av kyrkans ekonomiska ställning.** LiMinrolbs slutsats blir att ^4cnnetion(len äterspeglar en inilierad, allmän uppfattning om kyrkornas inkomster, i f()rsla band (l(‘ras inkomster genom sockenbornas prestationer. Därav följer att den :ir en summarisk men användbar viigledning (iver socknarnas rikedom och därmed (iver odlingstätheten i Sverige vid liden omkring 1800. Prebendegodsräntornas andel i dc taxerade inkomsterna biir ba gjort sig märkbar genom starkare accentiiering av rikedomen i de socknar, där sbirre donationer IVirekommo.*" ntan pä Liinnrotbs uppfattning alt sockenkyrkornas godsinnehav omkring 1274 ej varil av sbirre omlattning har kritiserats av Dovring, som anser läinnroths antagande ogrundat och troligen oriktigt, bäiligl Dovring tyder allt pa att sockenkyrkornas geografiskt myckel olika godsrikedom avsevärt influerat pä taxeringssiffrorna. Dessa ba dä icke äters]ieglat socknarnas rikedom, endast sockenkyrkornas. Dovring hiivdar alt Ltinnrolb icke löst de källkritiska ])roblem, som iiro fcirbundna med Viennetiondetaxeringen, endast avvisat den grundläggande kritiska invändningen mot Vienneliondelängderna som källor, att de sannolikt slär ihop tiondeinkomslerna med inkomsterna av kyrkans gods.*’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=