210 KXKURS III. VIENXETIOxNDE OCH PETERSPENNING I VÄSTERÅS STIFT * Briliolh. Den påfliga beskattningen af Sverige, s. 147 not 6. - a.a., s. 314 ff. a.a., s. 339 ff. ^ Beträffande jordatalet i Västmanland, se Bil. 25. s. 300. EXKURS V. DEN TERRITORIELLA INDELNINGEN I ÖSTERGÖTLAND OCH SMÅLAND * KA, Kyrkor, skolor, hospital, .\kter, vol. 1. Linköpings stift. Cfr Schiick, Ecclcsia Lineopensis, s. 166 ff, nedan Bil. 17, s. 261 ff. - Sveriges inre historia I. s. 202 not 2. ^ a.a., s. 572 not 45. ^ Bil. 4. s. 223. ^ Styffe, a.a., s. 246 ff. * Svenska häradsnamn. s. 156 ff. ■ HT 1968, s. 119; cfr HT 1969, s. 404 ff. ^ a.a., s. 136 f, 162. a.a., s. 140, 154, 161. a.a., s. 300, 287, 709, De motsvarande uppgifterna för övriga Östgötasocknar redovisas i Bil. 18, s. 271 ff. .Styffe, a.a., s. 195 ff, s. 267 ff. Tomt och teg på Öland, s. J; 8. a.a., s. J: 4 f, Fig. .1: 3 (a) och (h). a.a., s. J; 8. a.a., s. .1:2. Attungen på Öland räknade 24 alnar i hyamål. Enligt Göransson, s. B: 3, var i Svealandskapcn anknytningen mellan markvärderingens enheter och hyamålet sådan att man ofta räknade 2, 4 eller 6 alnar pr örcsland. .\ttungen om 4 örcsland har följaktligen haft ett medelvärde av 16 alnar i hyamål, vilket ger just relationen 2:3 till Ölandsattungen. Förhållandet framgår av a.a.. Fig. J:2 (a) och (h). 1' s. J: 3. a.a.. s. .1: 8. a.a.. Figurhilaga, s.a. ff. a.a.. Bilagor, s. 26 f. 9 EXKURS VI. PETERSPENNING OCH VIENNETIONDE I LINKÖPINGS STIFT ’ a.a.. Tal). Ill not 2. - K. Lundqvist. De svenska domkapitlen under medeltiden, s. 33.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=