189 skulk' utf^M'ira oii ijcniiiiifj i (let i Svcrif^t* kurseraiule uiyntet. Harmed taller även del andra Icdcl i Hjurliiif^s argumenlafiuii. niimlif'en all autalel l)öiuler i varje luindare i I'olklanden, soin stall l’(')r peterspenningen. skulle ha ult'jort 120. A’ida iulressanlare äii t'rai^un om inuekörden i inlvfjels ultryek »dcnariuin iulefirum» är emellerlid den av Hjiirliuj; ej kommenlcrade uppgiften i doss niisla luening. alt »Alii vero. (pii non eolunt nee seininant terras ali(]uas, non eonsueueruni dare dictum censum», som sammanställd mod den tidigare uppgiften all de könder. som brukade sina åkrar ell visst är. skulle vara pelerspenningplikliga, antyder alt pelers|)emiingen såsom skatt var knuten till ett jordinnehav. Dessa ui)pgifler i notarialsinlygel idgör onekligen ett slöd f()r riktigheten av Hrilioths tolkning av den passus i .\nasla.sius IV:s bulla till konung .Sverker 2S 11 1104, d;ir del lieler all peter.s|)enningen skulle utgå >'de terris vesiris». vilket Brilioth översiitter »av jorden». Den påfliga beskattningen af Sverige, s. 0 f. Häremot slår emellertid (1. ('.aiu.ssons i recensionen av Briliolhs avhandling uttalade, avvikande mening: »Hvad nu till en början f()rf:s antagande om Delerspenningens ursprungliga jordskaltenalur vidkommer. torde del kna|>pasl vara hållbart. »De terris vesiris» betyder icke. såsom förf. menar, »från jorden», »från grunddomiinen» e.d. ulan helt enkelt »från edra provinser», d.v.s. från de olika sxcnska landskapen. De iildsta påfliga skatleuppleekiiingarna hos .\lhinus och i l.iher censuum vid handen, alt den svenska Bomskalten utgick med en denar från hvarje hus och sålunda ursprungligen icke var en jordskatt i egentligaste mening idan snarare en [)ersonlig skalt för husfiiderna» (HT 1917. s. 42). .\ven om Bjurlings teori om underlaget för |)elers])enningsiffrorna i de tre folklanden för åren Kk'k'l öO icke kan godtagas, kvarstår dock alt Bjurling genom sin undersökning av relationen mellan dessa siffror och antalet hundeidieter i folklandsnamnen kommit all fästa uppmärksamheten på ett fiirhållande av viisenllig betydelse för en rikligare hediimning av de uppliindska hundenhelernas faktiska funktion. Som ett kuriosum kan nämnas att med termen »hundred» betecknades i I'Aiglands nordliga, danska provinser under 9()l)-lalet dels ett belopp av 120 danska öre och dels åkermark om 120 mantal. W. .1. C.OUBKTT, The (Cambridge Medieval History .'t, s. .‘lOT. C.orbetl skriver: »The term »hundred» indeed was used in the north but in (juile different ways from its uses in Mercia and Wessex. Beyond the Welland it either denoted a sum of 120 ores and was used as an elliptical e\|)ression for 8 pounds or 12 marks, the ore being a sum of 10 d.. or else it was used as a term of land measurement and denoted 120 mantals, the mantal being a unit of cultivation aboid half the size of the luiglish ijardlantl. ten of them making a ]>loughland or tcnmannclaU’».^> I'd'tersom den svenska marken förhöll sig till den danska som 4:.ö blir 12 danska mark liktydigt med l.> svenska mark eller 120 öre. .\ven den fornsvenska ledungsorganisationen i folklanden har sannolikt varit baserad ])å ett 10-manlal. som motsvarat hamnan om 10 markland: gifva f.ö.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=