188 I'olklaiulen (DS 4()45. s. 249 ff.) och överonssläiiiiner i allt iiied don, soiii redovisas av O. Hjurliiig i ui)psatscn Peterspcnningen i do iippliindska folklanden. F'estskrift till A. Nevsten, s. 42. Bjurling anför do av honom framräknade årsmedeltalssiffrorna för Tiundaland, Atlundaland och Fjädrundaland, resp. 4.534, 3.721 oeh 2.218 penningar, till stöd för en teori att juderspenningen i folklanden utgått efter normen 4 penningar av 120 bönder i vart och ett av folklandens 22 hundare enligt följande; .\ntal hundare .\ntal bönder .\ntal peterspenningar Tiundaland . . .\ttimdaland FJädrimdaland 1.200 4.800 3.840 1.920 10 900 8 480 4 22 2.040 10..')00 Bjurling citerar uppgiften i det ovannämnda intyget att man skulle idtaga siuno denario a quolihet humano capite in dictis partibus, qui denarius heati Petri nuncupatur, dixit cpiod rustici in dyocesi Vpsalensi existentes. qui colunt et seminant in anno agros snos. dant et conferunt illo anno pro se el tota familia sue domus unum ilenarium integrum monete in regno Suecie tH)mniuniter currentis» (DS 4045. s. 244( och frågar sig om man med »])enning i landets mynt» verkligen menade en svensk penning. »1 så fall skulle deu på^■- liga kammaren ha blivit helt beroende av de penningvärdeförsämringar, som successi\ t drabbade det svenska myntet. Detta ;ir naturligtvis i och för sig inte omöjligt men i betraktande av den klara blick för realiteter, som utmärkte påvekyrkans ekonomiska ledning, är också en annan tolkning tiinkhar. Fteslutet är nämligen icke, att uttrycket »en penning i landets mynt» får tolkas som en penning silver i landets mynt. Hitrför talar avgjort sjiilva formuleringen »unum denarium inteyrum^. en ofördiirvad. viirdestahil penning. som dock skulle få erliiggas inte i silver ntan omväxlad i \anligt svenskt kurantmynt». Bjurling ifrågasiitter om inte notariatsintygets upj)gift hör tolkas så att 1 i)enning h:ir=l penning silver =4 i>enningar svenskt räknat mynt. .\tt Bjurlings hypotes angående innebörden i notariatsintygets uttryck unum denarium integrum» kna])|)ast kan vara riktig framgår om man hiser fortsättningen ])å den mening Bjurling citerar: »quamuis in aliis dyocesihus tocius i>rouincie \'j)salensis non conferunt nisi ohuluin siue medium denarium dicte monete, ijui denarius beati Petri wlgariter nunciq)atiir». Härav torde kunna slutas att intygets »unum denarium integrum» ej har annan innebörd :in att stå såsom motsats till »medium denarium»: man ville med »integrum» endast inskiirpa att folklandshönderna årligen fiir sig och sin familj .skulle betala en hel j)enning till .S:t Peter eller dubbelt mot höiulerna i övriga stift, som icke hade att idgöra mer iin en luilv penning. Bjurlings antagande att med »penning» avsetts |)enning silver» och att folklandsbonden därför .skulle haft att erliigga 4 j)etersj)enningar om året torde svårligen kunna upprätthållas mot intygets klara rqtpgift att hans årsavgift till den j)åvliga kammaren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=