143 Beräknat antal attungar Ant. attnngai enl. taxering 1530—13 Antal kyrka Heinmantal Totalt Taxerat 23. Viste 7/48 1)0 24. Nordal .... 3/48 bo 196 166 128 10 1 (372) (389) 84 (15) (3) 1.344 1.300 1.221 59 10 7. Hallsjö bo 25. Ale 26. Bjärke .. . . 27. Flundre . . 28. Väne 309 480 128 10 5 1 2 1)0 672 89 5 1 96 118 206 5 1 ■ 1/2 1)0 672 240 10 2 1.344 722 944 30 9 8. Skalunda bo 29. Kålland . . 2/3 30. Vedbo .... 31. Sundal ... 13 bo 896 387 592 27 6 (743) (779) bo 448 (31) (6) 1.344 1.130 1.371 58 12 Såsom framgår av tabellen visa siffrorna i samtliga avseenden en klar övervikt ftir de tre sydliga bona över de övriga fem: på de tre faller i det närmaste 60 Vo av hemman och attungstal samt omkring 54 Vo av totalantalet kyrkor och antalet taxerade kyrkor. När tinglottsstycket ger de tre sydliga bona 50 ”/o av böterna framstår detta mot bakgrunden av tabellens utslag som fullt rimligt. Tabellsiffrorna visa f.ö. att antagandet om ett skatteunderlag i Västergötland och Dal av 13.440 attungar låter sig väl förena med tinglottsstyckets bobråkdelar vad beträffar övervägande antalet härad medan bobråkdelarna i andra fall korrigeras av den kyrkliga taxeringen. Sålunda upphöjs Marks härad, enligt tinglottsförteckningen 1/10 ho, till ett halvt bo samtidigt som Gudhems härad reduceras från 4/10 bo till hälften. Även Dals andel utjämnas icke oväsentligt. Tillämpade på de av Sahlgren rekonstruerade fjärdingarna ge tabellens siffror självfallet utslag, som visar en betydande övervikt för den fjärding, där Vartofta och Gudhems bon antas ha ingått: fjärdingen uppvisar i det närmaste dubbla siffror mot övriga fjärdingar. Som Bjurling framhållit framstår det som föga sannolikt att en av fjärdingarna frän ett ursprungligt jämnviktsläge kunnat undergå en så stark utveckling.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=