140 som i så fall förutsatt att bona från början varit judiciella enheter av enhetligt hestämd storlek. Det enda som klart utsågs är att två delar av ^’ästergötland, en sydlig och en nordlig del. skall erhålla lika stor andel av bötessumman; att så den ena delen består av tre bon och den andra av fem bon är härvidlag utan betydelse. BJurlings slutsats blir att tinglottsstycket rätt och slätt är en vid slutet av r200-talet nedskriven notering om hur tinglott skulle skiftas. Att en »jämkning» i en tidigare fördelningsgrund skulle ha gjorts genom ett senare »tillägg» ger texten intet stöd fiir. Att söka sammanknyta tinglottsfördelningen med någon sorts tidig medeltida folkräkning eller census torde vara fåfäng möda. Bjurling har vid sina överväganden förbisett att tinglottsstycket inledningsvis anger den ])rincipiella normen för biitesfördelningen, nämligen i den passus, där det om \äidsbo härad heter att det är ett helt bo. takdr slit uuidacr sum inuduer. »Alle män» i Vadsbo härad skulle således äga lika andel i den del av ett utdömt biitesbelopp, som bill ])å helt bo i den grupp där ^’adsbo härad ingick: mantalet skulle här utgöra fördeluiugsnormeftersombo och härad sammauföll. Bötesfördelningen inom bon. som omfattade mer iin ett härad, blev tydligen mera komplicerad. Mycket tyder på att det inom varje härad funnits ett fixerat antal »män», som ägde andel i böter utdiimda bir inom häradet begångna brott och som representerade en viss minimibesuttenhet. sannolikt en attung. Det är dessa besuttna »män», som utgjort häradets mantal och bland vilka även de på allemanstinget utdiimda böterna skulle fördelas. Xär det gällde birdelning av dylika böter inomett bo innefattande flera härad kunde frågan omfördelningsnormen häradena emellan uppenbarligen ej lösas genom en enkel hänvisning till de olika häradenas mantal utan frågan har varit så stridig att allemanstinget haft att utfärda bestämmelser om hur birdeluing skidh' ske. Denna avvägning har sannolikt ej skett strikt efter häradernas mantal utan det finns anledning att med Beckman anta att de centrala västgötahäraderna i viss mån prioriterats vid fördelningen.Det framstår sålunda som anmärkningsvärt att Mo härad, som enligt kyrkoförteckningen i ^’gL I har 12 kyrksocknar, icke ägde någon som helst andel i böterna och att Marks härad med 24 kyrkor enligt samma källa endast får 1 10 av lK")terna inom Gudhems bo medan exempelvis Gudhems härad med
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=