I. IXLEDNIXC; Fragor rörande Sveriges äldsta administrativa och judiciella indelning, dvs. den problematik som knyter sig till uppkomsten av distriktsbildningar sådana som lumd, hundare, bärad och skeppslag, ba länge diskuterats av svensk historieforskning. Till slandardverken inom litteraturen på detta område hör S. TuNHERGS gradualavhandling Studier rörande Skandinaviens äldsta politiska indelning (1911), E. Hjärnes uppsatser Roden (1947) och Svetbiiid (1952), G. Hafströms gradualavhandling Ledung och marklandsindelning (1949) samt S. Söderlinds uppsats Häradet (1908). ääinberg hiivdade i gradualavhandlingen den meningen, att med »hund», »hundare» och »härad» ursprungligen betecknats en obestämd skara människor i allmänhet, att dessa termer senare fått betydelsen av den bygd, där en dylik skara personer bosatt sig, samt alt de slutligen kommit att stå såsom beteckningar för statliga förvaltningsområden. Sedermera (1945) redovisade dock Tunberg en annan uppfattning i termfrågan. Med utgångspunkt från vissa uttalanden i Tacitus' Germania drog Tunberg slutsatsen att i och med hundarets införande i germanskt samhälle den germanska folkstaten tillskapat ett slags stående krigsorganisation, liyggande på den principen att de olika statliga underavdelningarna presterat en särskild krigartrupp till den gemensamma krigshären. Truppens storlek hade haft någon ehuru för visso tämligen obestämd anknytning till tall)egreppet »hundra». För organisationen av svearnas hundaren hade de militära syftena spelat en avgörande roll. Liksompå kontinenten och i England och under inflytande diirifrån skulle de sjöfarande svearna ha adopterat lumdarestanken och detta för .sjiunilitära ändamål. Beträffande hundarets krigstjänstprestation kunde därför väntas någon an1 Ekbom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=