122 Antal alliiiii’nr (iriisf’ardha hiirad Smidhahy llullorsfadlia Borin) (iorl)o As^’udzrunia MvUlalio 1()0 SO SO SO 80 144 SO 704 (niranssoii anlar, all de sju häradernas allungslal alerspeglar den medellida ledungsindelningen på Öland, i vilken 8 atlnngar anses ha slåll för en hamna: 704 allimgar heräknas fiiljaktligen ha svaral mot 88 hamnor.^^ Jämför man Giiranssons lolalsiffra för ön, 1.422 allimgar. med den som ovan framräknals med ledning av prästlaxan löÖO—48. eller 2.136. faller det genast i ögonen att den fiirra siffran fiirhåller sig till den senare som2 : 3, elt förhållande somger anledning ifrågasälla om man på Öland möjligen räknat med en attimg. som varil hälften shirre än normalattungen på fastlandet; relalioiKMi mellan dessa attiingar skulle i så fall ha varit densamma som mellan de i UL J 1 j)r omfiirmälda två typerna av markland. det som ränlade såväl säd som penningar samt det enbart penningränlande marklandet. G(")ransson har .själv givit uttryck åt sin up{)faltiling om Öliindsattungens relativa storlek, när han lieträffande häraderna på Öland framhåller, alt dessa är jämförelsevis små, vilket troligen sammanhiinger med att attimgen där ;ir en ovanligt stor basenhet.’'’’ Alt attungen på Öland varit större än på fastlandet framgår även vid en jämförelse av attnngstalen enligt prästlaxan och hemmantalen 1560 enligt Forssells utredning: medan hemmanet på fastlandet i regel blir ungefär likvärdigt med en at tung. erliålles för Ölands vidkommande relationen 1 hemman = 1 12 attung. Om det förhållit sig så att Ölandsatlungen i .själva verket haft en areal av 6 öresland mot fastlandsattungens 4 öresland och den sistnämnda attungen räknats som ett attungsmantal, hör attungen pa Öland ha gällt som 1 1/2 mantal. Ahll man åvägaliringa kongruens i mantalsräkningen måste följaktligen altungstalen fiir
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=