mer, ceremonier och yttre gudsdyrkan, reglerade i landets lagar. Den förra typen av religion har ingen politisk betydelse och är utan verkan för staten. Den senare däremot kan vara skadlig för staten i det avseendet, att den kan bedraga människorna och kan göra dessa tyranniska.’^! Ur statens synpunkt är det av vikt att dess medborgare har en religion, som bjuder dem att älska sina plikter. Religionens dogmer däremot har staten ej något intresse av, försåvitt dessa ej berör den moral och de plikter, vilka religionsbekännarna är förpliktade att uppfylla. I detta avseende finns en rent borgerlig religion, vars trosbekännelse fastställes av suveränen. Dessa trosbekännelser är uttryck för samfundsandan. Utan dem kan ingen vara en god medborgare eller trogen undersåte. Denna statsreligions dogmer skall vara enkla, få till antalet, tydligt avfattade och utan förklaringar eller kommentarer. Den som inte tror på dessa statens trosartiklar kan suveränen utstöta ur staten, inte såsom gudlös utan såsom asocial. Härvdd kan även dödsstraff komma ifråga.'^2 Denna Rosseaus uppfattning om statsreligionen kom att få betydelse för den svenska debatten under 1800-talet.''^ Redan i 1700-talets akademiska under¬ visning kom den tillika att spela en betydande roll både positivt och negativt. Ovan har visats, att t ex Nelander i sin undei*\dsning till dels kunde instämma i Rousseaus uttalanden om religionens avgörande betydelse för staten och härvad även citera Du contrat social. I andra avseenden däremot kritiserade han starkt Rousseaus bestämning av statsreligionen. Nedan skall visas den positiva anslutning som fanns till Rousseaus idéer i 1780- och 1790-talens svenska akademiska under\dsning. Rousseau förknippade nära frågan om religionen och medborgarnas dygder och plikter och dessas betydelse för staten. Av betydelse för den svenska utvecklingen blev, att de engelska moral-sensefilosoferna också starkt underströk religionens betydelse för moralen och sedligheten, vilka i sin tur hade den största 71 Rousseau, Du contrat social, ou principes du droit politique, 1762 bok 4 § 8 s 194 ff. une profession de foi purement civile dont il appartient au Souverain de fixer les artides, non pas précifément comme dogmes de Religion, mais comme sentiments de sociabilité, sans lesquels il est impossible d’etre bon Citoyen ni Sujet fidellc. Sans pouvoir obliger personne å les corire, il peut bannir de 1’Etat quiconque nc les croit pas; il peut le bannir, non comme impie, mais comme insociable, comme incapable d’aimer sincérement les Loix, la justice, & d’immoler au besoin sa vie å son devoir. Que si quelqu’un, apres avoir reconnu publiquement ces mémes dogmes, se conduit comme ne les croyant pas, qu’il soit puni de mort; il a commis le plus grands des crimes, il a menti devant le Loix. Les dogmes de la Religion civile doivent étre simples, en petit nombre, cnoncés avec precision, sans explications ni commentaires”. Ibm s 209 f. Se härtill Kjöllerström 1961 s 179 f. Om Rosseaus uppfattning av förhållandet mellan religion och stat se även Glum 1956 s 29 ff. 73 österlin 1960 s 76 ff, Kjöllerström 1961 s 180. Om positiva uttalanden i den svenska debatten under 1790-talet om Rousseaus syn på religionen se J V Johansson 1, 1936 s 40 ff, 99 ff, Rehnberg 1966 s 227 ff. 72 ”11 y a done 89
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=