Det tredje exemplet på brytningen mellan en äldre och en nyare syn på religionens förhållande till staten återfinnes i några avhandlingar ventilerade under presidiumav G ABoudrie.®® Även dessa avhandlingar hämtar sin utgångspunkt i satsen om religionen som vinculum reipublicae och bemöter i detta sammanhang den senaste tidens tendens att förneka denna sats. I synnerhet är den sanna religionen, d s den ev'angelisk-lutherska, nyttig för staten. Med utgångspunkt från CA:s apologi kap 8 och under åberopande av ortodoxa teologers dogmatiska framställningar betonas, att det råder det närmaste samband mellan sann gudsdyrkan och imperium civile. I detta sammanhang åberopas särskilt framställningar av Hollazius, Benzelius och Wöldicke men även Pufendorfs skrifter. Den uppenbarade sanna religionen är både nyttig och nödvändig för staten, och ju mer medborgarna värnar om denna, desto lyckligare är staten.’^® 3. Religion, moral, stat. Utveckling mot begreppet statsreligion. Ovan har visats, att en äldre och en nyare syn på religionens samhällseffekt bröt sig i den akademiska undervisningen under 1760- och 1770-talen. I flera avseenden, kan man säga, förändrade de nya idéerna synen på religionens förhållande till staten. Den förändrade synen hänger nära samman med Rousseaus bestämning av' religionens roll i staten. I fjärde bokens åttonde kapitel av Du contrat social behandlar Rousseau ”la religion civile”. Gentemot Bayle anför han, att man skulle kunna visa, att aldrig någonsin en stat blivit grundad utan att religionen därvid varit en grundval. Gentemot dem som påstått, att kristendomen är det starkaste stödet för staten anför han, att den kristna lagen är mer skadlig än nyttig för staten. Religionen betraktad i förhållande till staten måste enligt Rousseau uppdelas i två slag, dels människans religion och dels medborgarens religion. Den förra är begränsad till den inre gudsdyrkan och till moralens förpliktelser. Denna religion är evangeliets rena och enkla religion och utan tempel, altare och ceremonier. Medborgarens religion däremot är begränsad till ett visst land. Den har dog- § 2 s 3, Sleincour-Nyberg, De cultu Dei publico in vita civili utilissimo, 1773 passim. Sleincour-Waldius, De causis diminutionis contemtusque religionis, 1773 § 1 s 6, Sleincour-Böttiger, Damna superstitionis in republica sistens, 1776 § 1, SleincourLindbohm, De religionis vi influente in mores, 1776 passim, Sleincour-Craelius, De certis felicis vel infelicis reipublicae indiciis, 1776 § 1 s 3 f, där hänvisning sker till de Vattels Le droit des gens ou pricipes de la loi naturelle, Sleincour-Dillner, De cura principis circa custodiam religionis, 1776 § 1 ff s 3 ff, Sleincour-Edenmarek. De offieiis civium erga dissentientes in rcligione, 1778 § 6 f, SleincourBeyer, De tolerantia diversitatis religionum ex principiis humanitatis et publicae utilitatis adserta 1, 1779 § 1 s 5. 69 Om denne se ovan s 44. 70 Boudrie-Lundén, De novitate reipublicae noxia & innoxia, 1778 § 1 s 5 ff, Boudrie-Huss, De aretiori nexu civili inter imperantem et subditos, a religione lutherana oriundo 1, 1779 § 1, 3, Boudrie-Björkman, De prudentia vivendi in societate civili, 1781 § 7 s 19 ff. 88
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=