ar.®® Men den religion, soin bäst stöder staten är den, som överensstämmer med den natnrliga religionen. För Nelander blir detta den uppenbarade kristna religionen. Denna är därför den som bäst stöder staten och regeringen. I denna Nelanders kritik av Rousseau finns även en udd riktad mot en enligt honom alltför nära sammankoppling mellan religion och moral sett ur statsnyttosynpunkten. Man får ej identifiera den inre gudsdyrkan med moralisk dygd och utifrån denna synpunkt bestämma religionens nytta för staten.®"^ Också i J P Sleincours undervisning vid Uppsala universitet 1765—1785 återspeglas denna brytning. I en mycket stor mängd avhandlingar under hans presidium behandlas hithörande problem. Utmärkande för dessa är fasthållandet vid tesen, att utan religion skulle ingen stat länge kunna bestå. En rätt gudsuppfattning och gudsdyrkan leder till en rätt uppfattning om skyldigheterna mot Gud, sig själv och nästan. Med något olika betoning varieras detta tema i de skilda dissertationerna. Genom religionen hålles sinnena lugna, vilket förstärker det allmänna lugnet. Detta i sin tur medför att staten blomstrar. Med citat från Pufendorf och Buddeaus säges därför, att religionen är statens mest sammanhållande band. I likhet med vad som visats beträffande Nelanders undervisning citeras också i dissertationer under Sleincours presidiumäven nyare tiders filosofer. Härvid möter även samma kritik av en alltför nära förbindelse mellan religion och moralitet, när religionens betydelse för staten skall fastställas. Något starkare än i Nelanders undervisning förbindes likväl religionen med sedligheten, för vilket samband i synnerhet skrifter av Rousseau och de Vattel åberopas. Någon sammansmältning av en äldre och en nyare syn föreligger emellertid ej. Sida vid sida kan således citeras verk av Pufendorf, Masius, S C Hollmann, Montesquieu, Rousseau och de Vattel för att belysa religionens samhällsnyttiga aspekter. Likväl fasthålles i dissertationerna vid tanken, att det är den rätta, sanna och uppenbarade kristna religionen, som mest stärker staten. Om upplysningsfilosofin här betonade den naturliga religionens tillräcklighet fasthåller dissertationerna vid den äldre synen om nödvändigheten av den uppenbarade kristna religionen för staten. Vidare betonar de även starkt den äldre tanken, att religionen i kraft av sin samhällseffekt ej får betraktas som vore den till för statens skull.®^ 66 Här åberopar Nelander Andreas Sparrmans 1783 utkomna del ett av Resa till Goda Hopps-udden, södra Pol-kretsen ocli omkring jordklotet, samt till Hottentott- och Caffer-landen åren 1772—76. 67 Nelander, Academiska föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 2 § 6, kap 13 § 39, K 134, UUB. 68 Sleincour-Aliin, De civitatc perfeetissima, 1767 § 2 där i synnerhet begreppen lag och religion sammankopplas, Sleincour-Rissler, De constitutione ct indole partium philosophiac practicae 2, 1769 § 12 s 37, Sleincour-Ullman, Dc scientia politica ministro ecclcsiae nccessaria, 1771 § 1 passim, Sleincour-Livin, De ordine servando in societate civili, 1772 § 5 s 13, som i anslutning till Pontoppidans Collegium pastorale framhåller läroståndets förbättring som hela samhällets förbättring, Sleinsour-Arrhenius, Jura ct obligationcs officialium, in republica, breviter tradens, 1772 87
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=