evangeliska religionen.®^ Denna är politiskt nyttig på flera sätt för staten. Den sammanhänger nära med medborgarnas dygd, ”virtus”, då den senare har sin grund i religionen, i synnerhet den sanna, vilken i detta avseende är till stort gagn för staten.®® Vidare understr)kes den sanna religionens nyttighetsaspekt med utgångspunkt från Romarbrevet 13. Religionen betonar nämligen i enlighet med detta bibelställe, att den som sätter sig upp emot Gud, sätter sig också upp mot en gudomlig ordning.®^ Upplysningstidens nyttighetsaspekt lyser här klart fram, ehuru det var sällsynt, att man i den akademiska undervisningen framställde överhetens funktion som en gudomlig ordning på detta sätt och sammankopplade den lutherska religionens politiska betydelse med denna tanke. Denna tillspetsning belyses ytterligare i föreliggande avhandling av att den i direkt anknytning härtill vasar på faran för en stat, där den romersk-katolska religionen dominerar. För att ytterligare belysa nyttighetsaspekten av den lutherska religionen framföres också tankegången, att på samma sätt som kroppen ej kan leva utan nerver, kan staten ej heller blomstra utan pengar. Även ur denna ekonomiska aspekt har den evangelisk-lutherska religionen ett företräde framför andra religioner. Den betonar nämligen för medborgarna, att dessas plikt är att ge Gud vad Gud tillhör, och kejsaren v’ad honom tillhör.®^ Osedvanligt starkt betonade den här behandlade avhandlingen under Bilmarks presidium 1773 religionens nyttighetsaspekt. Representativ är den emellertid i det avseendet, att den återspeglar brytningen mellan en äldre syn på religionen som vänculum reipublicae och en nyare syn, som alltmer betonade religionens betydelse för moralen och sedligheten och därmed på ett mer indirekt sätt också för staten. Detta innebar på intet sätt, att uppfattningen omreligionens fundamentala betydelse för staten minskade. En klar förskjutning skedde dock i synen på vad sätt religionen hade betydelse för staten. Denna brytning skedde som redan påpekats under 1760- och 1770-talen. Därefter fick de nyare idéerna full genomslagskraft i den akademiska undervisningen hos framför allt J F Neikter och D Boethius vid Uppsala universitet och hos L P Munthe vid Lunds universitet. Innan dessas undervåsning behandlas, skall nedan exempel 59 ”Quocirca, quum in antecedent! §. ostenderimus, quantum ad robur & felicitatem civitatis cujuslibet conferat Rcligio non admodum corrupta, vel ex illis generaliter colligere licet, Religionem Evangelicam tanto magis prodesse civitati, quanto ceteris Religionis speciebus ipsa sit praestantior;” Ibm § 2 s 4. 60 ”Haec ipsa strictim & dilucide, praeeunte Scriptura Sacra, nobis proponit Religio nostra Evangclica, adeoque compendiariam quasi viam ad virtutum exercitium commönstrat. Quoniam igitur felicissima est civitas, quae incolis optime moratis gaudet; patet, qoud Religio Evangelica hoc intuitu felicitatem civllem tantopere promoveat, ut hoc in negotio ceterae Religionum Seetae cum ipsa comparari nequeant.” Ibm § 3 s 5. 61 Ibm § 5 s 8. 62 Ibm § 7 s 11 f. Samma syn på förhållandet mellan religion och stat återfinnes även i andra dissertationer under Bilmarks presidium. Se främst Bilmark-Winter, Paradozam opinionem De indifferentismo religionum examinatura 2, 1769 § 16, Bilmark-Molander, Mala libertinism! religionum in republica expositura 1, 1772 § 1 s 1 f, Bilmark-Molander 2, 1774 § 8 s 16 ff, § 14 s 30 f. 85
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=