Omkring mitten av århundradet var de synpunkter om religionens förhållande till staten, som uttrycktes i Hires undervisning, de allmänt accepterade. De möter t ex hos A A Een i dennes föreläsningar öv^er jus publicum. Också denne betonar, att religionen är ”firmissimum vinculum civile”. I religionen hämtar överhet och undersåtar grundvalen för sina handlingar. Men också Een betonar i sin undervisning, att religionens och statens ändamål är olika. Religionens är ”nobilior”. Likväl måste den sägas vara ”firmissimum vinculum civile”.51 Uttalat möter dessa tankegångai' även i den undervisning, som gavs av professorn i svensk statsrätt vid Uppsala universitet 1761—1772, Nils Risell. Dennes undervisning i svensk statsrätt hade som redan påpekats till syfte att meddela åt den akademiska ungdomen rätta politiska åsikter. Vad Risell har att säga i sina föreläsningar om förhållandet mellan stat och religion är därför av betydelse.52 Två ”förpliktelser” är enligt Risell förknippade med innehavet av den politiska makten i staten, nämligen dem kring religion och rättvisa, emedan dessa är rikets grundvalar. I anslutning till RF § 1 kallas religionen den förnämsta grundvalen. Risells anknytning till §§ 1—2 i RF om religionen och rättvisan som rikets två gmndv^alar är också en anknytning bakåt till ortodoxins allmänna framhållande av religionen och rättvisan som två grundpelare för staten, ”reipublicae columnae”. Detta framhölls ofta av de ortodoxa teologerna men möter även på andra håll som t e.x i adelsprivilegierna 1723.55 Ett land utan religion far i mörker, fortsätter Risell, men ett folk som äger rätt religion är dubbelt bättre försett. Av politiska grunder och utifrån moraliska begrepp kan man se och lära, att man bör vara en god kristen och trogen undersåte. Att detta bör ske för Guds och samvetets skull kan endast religionen lära. Därför kan ingen vara en god kristen, som inte tillika är en trogen undersåte och vice versa. Religionen leder till både timlig och evig lycksalighet. För att tillse att folket får kännedomom religionen, som är den bästa grundvalen i Bohnsack, De jure principis in bona ecclesiae, 1751 § 1 s 7, Ihre-Eurén, De ultimo vinculo societatis humanae, 1752 passim, Ihre-Asplund, Malum atheismi in republica ostensura, 1758 § 5 s 10 f, Ihre-Brunckman, De usu religionum politico, 1758 § 3 s 4 f, Ihre Yckenberg, De tolerantia religionum, 1758 § 2 s 5. 51 A A Een, Föreläsningar i naturrätt med ledning av M H Gribners Principiorum iuris prudentiae naturalis, bok 2 kap 4 § 2 s 46 f, Ihre 157, UUB. Denna synpunkt möter även vid samma tid i en dissertation, författad av preses, sedermera teol prof vid Uppsala univ E J Almquist. Almquist-Godenius, De deismo reipublicae noxio, 1753 passim. 52 Om inrättandet av denna professur se ovan s 42. 53 Om ortodoxins syn härpå se Normann 1948 s 211, dens., 1952 s 26 f, dens., 1963 s 109. Se härtill även Lagerroth 1915 s 267. I Danske Lov 1683, inledningen, talas om att ”Guds Frygt og Retfaerdlghed ere de tvende fornemste Stotter og Hovetpillere, med hvilke Lande og Riger udj deris beständige Flor og Velstand befaestis og opholdis . . .” och i inledningen till 1734 års lag talas pä motsvarande sätt om ”Gudstienst och Lag.” 83
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=