cio hominis erga Deum och inskärpes \ ikten av gudsdyrkan. Beträffande den naturliga religionen framhålles i överensstämmelse med Pufendorf, att denna är det starkaste och mest sammanhållande bandet i en stat. Utan religion skulle medborgarna ej kunna hålla sina utfästelser, överheten störta allt i fördärvet och undersåtarna göra uppror.*^ Av stor betydelse för doktrinens genomslagskraft i den svenska akademiska undervisningen blev också, att den utvecklades av Thomasius i dennes arbete Institutionum jurisprudentiae divinae libri tres 1688, ett arbete, som redan 1717 utkom i sin sjätte upplaga.^ Också Thomasius betonar den grundläggande betydelse religionen har för medborgarnas handlande sinsemellan och för staten som helhet.På samma sätt kommenterades doktrinen också av J H Böhmer i dennes arbete Introductio in ius publicum universale 1710. Också Böhmer anknyter till Pufendorf och anför liksom denne, att religionens primära ändamål visserligen ej sammanfaller med statens ändamål. Religionens ändamål är felicitas aeterna, statens däremot felicitas e.xterna. Men gudsdyrkan och religion bidrager starkt till att staten uppnår detta sitt ändamål. Denna teori underbygges av Böhmer med citat från antikens författare, citat som visar dessas uppfattning om religionens samhällsstödjande effekt. Under förra hälften av århundradet åberopades i den svenska akademiska undervisningen också ofta J F Buddeus utläggning av doktrinen. Om Pufendorf, Thomasius och J I I Böhmer betonar religionens i allmänhet betydelse, betonar Buddeus den sanna, kristna religionens betydelse för staten i synnerhet. Det statliga konfessionella kra\ et kunde därför lätt förenas med Buddeus utgestaltning av teorin.^2 första uppl 1699 utkom i dissertationsform omfattande 84 sidor med titeln Lib. Bar. Samuelis de Pufendorf Liber, De officio hominis in qvaestioncs et responsiones resolutus, med Axelius Gåle som respondent. 1703 utkom i Uppsala en ny uppl med titeln Joh. Eenberg De offieiis Liber Elementaris, quo universa doctrina moraHum ex natura ad mentem B. Pufendorfii per quaestiones & responsiones strictim & perspicere traditur, och ar 1719 en andra, utökad upplaga. Det kan nämnas, att i Ihre 154, UUB, föreligger ett interfolierat exemplar av denna senare uppl med anteckningar av J Ihre. Grape 2. 1949 s 224. 8 Eenberg 1699 s 22 ff, dens, 1703 s 22 ff, dens., 1719 s 33 ff. 9 Om de olika upplagorna se Lieberwirth 1955 s 16 ff. Här har använts 3;e uppl 1702. 10 Thomasius, Institutionem jurisprudentiae divinae libri tres, 1702 bok 2 kap 1 § 1 s 150 f, som i detta avseende anknyter inte endast till Pufendorf utan även till Grotius De iure belli ac pacis libri tres, bok 2 kap 20 § 44 s 320 ff. Här har använts 4:e uppl 1642. 11 J H Böhmer, Introductio in ius publicum universale, 1710 pars spec, bok 2 kap 5 § 1 ff s 452 ff. 12 Utförligast i Buddeus, Dissertatio de concordia sacerdotii & imperii, 1717 kap 1 samt Institutiones theologiae moralis, 1711 kap 3 sekt 7 § 18 ff. Här har använts en uppl tryckt i Leipzig 1727. Om Buddeus, som 1693—1705 innehade en professur i moralfilosofi i Halle samtidigt med att Thomasius verkade där och som därefter var teologie professor i Jena till sin död 1729, se Stolzenburg 1926 passim, Hirsch 2, 1951 s 319 ff, Honecker 1968 s 190 ff. Buddeus teologi förmedlade övergången 73
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=