förnuftet kan inse sina plikter gentemot Gud. Dessa plikter består i en rätt kännedomomGud och ett anpassande av" sina handlingar efter Guds vilja. Den naturliga religionens praktiska satser rör dels den inre, dels den yttre gudsdyrkan. Den inre består i människans plikt att ära, älska, hoppas, förtrösta på, frukta och lyda Gud. Den yttre gudsdyrkan består främst i att tacka, bedja och i sina handlingar så mycket som möjligt rätta sig efter Guds vilja.^ Den naturliga religionens effekt är emellertid begränsad till det mänskliga livets sfär."* ^^len här är dess betydelse desto större. Religionen är i själva verket det yttersta och starkaste bandet i staten. Utan gudsfruktan och religion skulle stater knappast kunna bestå.^ I sitt senare arbete 1687 återkommer Pufendorf till denna tanke. Här varnar han för en felaktig slutledning av satsen om religionen som vinculum reipublicae. Den får ej uppfattas på så sätt, att stater säges vara bildade för religionens skull. Människor sammansluter sig ej i stater för religionens skull. Religion och gudsdyrkan kan utöv'as i enskildhet eller av många i förening. Detta hindrar likväl ej, att religionen måste anses såsom nödv^ändig för statens lyckliga fortbestånd.® Pufendorfs arbete De officio hominis et civis kom, som nedan närmre skall visas, att intaga en stark ställning inom svensk akademisk undervisning och blev ofta citerat, när frågan om religionens ställning i staten behandlades. Ett ytterligare befästande av detta arbetes position innebar den kommentar härtill, som utgavs av dåvarande vuce bibliotekarien och sedermera professorn i filosofia civilis vid Uppsala universitet Johan Eenberg. Dennes kommentar hade formen av frågor och svar till Pufendorfs arbete och utkom i en första upplaga 1699.’^ I första bokens fjärde kapitel behandlas enligt Pufendorfs indelning De offi1969 s 23 ff däremot har ej observerat denna linje hos Pufendorf och ej heller använt dennes arbete De officio hominis et civis. Framställningen hos Staf har istället begränsats till den andra huvudlinjen om stat och kyrka. Spänningen mellan dessa sammanhängande men delvis motstridiga linjer hos Pufendorf har därvid ej klart framkommit i Stafs undersökning. Se även Lindberg 1972 s 85 ff. Beträffande den andra linjen hos Pufendorf om kyrkans förhållande till staten se nedan kapitel 4. 3 Pufendorf 1673 s 37 ff. 4 ”Enimvero id certum est, effectum hujus religionis naturalis, praecise & pro praesenti hominum conditione consideratae, intra sphacram hujus vitae terminari; ad aeternam autem salutem nanciscendam nequaquam valere”. Ibm s 44. 5 ”Operae pretium porro fuerit paulo distinctius expendisse usum, quem in vita humana religio gignit; ut constet, earn revera esse ultimum & firmissimum humanae societatis vinculum”. Ibm s 44 f. 6 ”E superioribus quoque colligitur, propter religionem civitates non esse institutas; seu homines non ideo in civiles societates coivisse, ut religionem invenirent, vel eidem vacarent. Cum enim religio & divinus cultus non minus commode a paucis, quam multls hominibus, in exiguo, quam magno coetu exerceri queat, non opus fuit earn ob causam societates struere magno ac valido hominum numero constantes”. Pufendorf, De habitu religionis christianae ab vitam civilem liber singularis, 1687 § 5 s 15. 7 Johan Eenberg, död 1709, vice bibliotekarie vid Uppsala univ 1690—1704, professor i praktisk filosofi 1704. Om honom se Annerstedt 2: 2, 1909 s 77, 317, 331. Den 72
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=