med bibelcitat, fasthöll man i så måtto vid en religiös dimension på staten och makten i denna, att man framhöll dessas beroende av Gud i den meningen, att allt skapat var beroende av skaparen. Detta uttrycktes, som ovan vdsats, vanligen i kategorierna att ”Guds försyn” var med även vid statskonstruktionen. I denna mening fanns det religiösa inslaget kvar i en alltmer sekulariserad statsuppfattning och på detta sätt menade man sig även kunna bibliskt legitimera den politiska makten i staten. Utvecklingen i denna fråga utgör också som ovan påpekats en parallell till den konflikt som uppstod mellan samtidens syn på skapelseberättelsen och den nyare empiriska forskningens rön om jordens uppkomst. Ä\-en i denna fråga gällde det att framställa vetenskapligt godtagbara förklaringar om världens uppkomst utan att där\ id komma i allt för stark konflikt med samtidens kristna föreställningar om skapelseberättelsernas utsagor om jordens uppkomst. Som Frängsmyr visat, övergav' man i denna fråga bibelns skapelseberättelser vad beträffar framställningen av^ detaljerna i skapelseprocessen. Tanken på Gud som alltings upphov och första orsak däremot ifrågasattes aldrig på all- \^ar.®2 Bådadera frågorna hade även ett nära samband med den framväxande historiska bibelkritiken. Den alltmer sekulariserade statsuppfattningen fick betydande konsekvenser framför allt i två av'seenden. När de religiösa förtecknen försvagades eller omtolkades och det naturrättsliga i statsuppfattningarna förstärktes, tedde sig frågan omreligionens ställning i staten på ett nytt sätt. Vilken betydelse kunde religionen tänkas ha för staten? Detta var en i huvudsak statsrättslig fråga, som kunde besvaras främst utifrån statsrätten. Den andra konsekvensen medförde ett både stats- och kyrkorättsligt problem. På samma sätt som staten sades bygga på indivndernas gemensamma konsensusförklaringar, manifesterade genom fördrag, markerades allt starkare det fördragsrättsliga också i kyrkouppfattningarna. Kyrkan började alltmer betraktas som ett samfund, ä\'en det uppkommet genom fördrag. Kyrkan utgjorde därför liksom alla andra ”societeter” i staten ett samfund inomdenna. Ett huvudproblem blev därmed förhållandet mellan å ena sidan staten, uppkommen genom fördrag, och å andra sidan kyrkan, även denna uppkommen genom fördrag. Båda dessa ”societeter”, som stat och kyrka utgjorde, \'ar olika i fråga om ändamål och struktur och hade ej heller samma rättsliga karaktär. Hur skulle förhållandet dem emellan principiellt tänkas? Ät två håll öppnade sig således nya frågeställningar, bägge avhängiga en alltmer sekulariserad statsuppfattning. Det ena problemet var ett i huvudsak statsrättsligt problem och gällde förhållandet mellan stat och religion. Det andra problemet var ett både stats- och kyrkorättsligt problem och gällde förhållandet mellan stat och kyrka. 82 Frängsmyr 1969 s 94 ff, 102 ff, 106 f, 111 f, 169 f, 216 ff, 338 ff samt sammanfattningen s 343 f. 83 Silcn 1938 s 194 ff, Hornig 1961 s 56 ff. 70
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=