säges troligen härstamma från ”hedningarna”. Därefter har påvarna upptagit denna tanke för att ge stöd åt sin egen makt. Thomasius strid med Masius i denna fråga omnämnes också särskilt av Lernchen. Hans egen ståndpunkt sammanfattas i att majestas säges leda sitt ursprung från Gud, men dock ej ”immediate”. Aven L P Munthe avvisar frågeställningen om medelbar eller omedelbar majestas som orimlig. I sina föreläsningar framhåller han, att en del kungar hävdat, att de fått makten omedelbart av Gud och härvid åberopat dels ”en hop kungar som Romulus och Numa Pompilius”, dels påven, vilken sagt sig \ ara i förening med Gud. Även det teokratiska kungadömet i GT har åberopats i denna fråga liksom utsagorna i Romarbrevet 13, att all makt är av Gud. Under diskussion av Pufendorfs och Thomasius ståndpunkter avvisar Munthe tanken, att majestas skulle vara omedelbart av Gud. Satsen är ”orimlig”. Av förhållandena rörande statskonstruktionen i Israel kan ej konsekvenser dragas för andra staters organisation. Ej heller innebär utsagorna i Romarbrevet 13, att överheten skulle få sin majestas ”immediate” av Gud. Majestas kommer från folket genom fördr.ag.^l I 1700-talets akademiska undervisning ledde, som framställningen visat, den allt starkare hävdade naturrättsliga statsuppfattningen till ett direkt avståndstagande från tanken att överheten fått sin makt ”immediate” av Gud. Den alltmer sekulariserade statsuppfattningen, som utgick från individernas gemensamma konsensusförklaring som grunden för både statens bildande och statsmaktens konstruktion och som grund för den politiska makten i staten, var i grunden oförenlig med den tidigare under envåldstiden så omhuldade tanken, att överheten fått sin majestas omedelbart av Gud. Exemplen från GT sades ej kunna vara en modell för statskonstruktionen, lika litet som Romarbrevet 13: 1 längre ansågs kunna utgöra ett underlag för att hävda en teokratisk uppfattning om överheten. Att med bibelcitat hävda en dylik uppfattning omomedelbar majestas v'ore, för att använda Nehrman-Ehrenstråles uttryck, att diktaunderverk i sådana ting som tillgår på ett naturligt sätt, nämligen genom fördrag och överenskommelser. Tanken på Guds direkta aktiva handlande i historien undansköts. Bibelns utsagor sköts i bakgrunden eller omtolkades i en ny riktning. De fria individernas överenskommelser rycktes in i centrum. Statsuppfattningarna och uppfattningarna om grundv^alen för den politiska makten i staten sekulariserades alltmer. Detta betydde dock ingalunda, och det måste starkt understrykas, att alla religiösa förtecken försvann. Om man inte längre direkt legitimerade staten religiöst eller underbyggde teorierna om den politiska maktens härkomst 80 Annotationes quacdam in lurc Publico Universali ad ductum Gribncri circa PraeIcctioncs Privatas . . . Lemchen, 1772 s 34 f, LUB. 81 Jus publicum universale, kap 2 s 2 f, samlingsvolym med A Lidbecks anteckningar efter Munthes föreläsningar, LUB, Jus publicum universale af Herr Professor L. P. Munthe, 1796 s 9 f, GUB, Jus publicum universale annoteradt på professor Munthes Privata Föreläsningar 1797, § 6 s 10 f, 4: o 339, VöSB. 69
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=