nius även frågan om medelbar eller omedelbar majestas i anslutning till Hornius och Zieglers åsikt, att majestas var omedelbart av Gud. Mycket av det fördragsrättsliga går därvid förlorat i Halenius statsuppfattning. Beträffande de sedvanliga exemplen att Gud förlänar majestas ”immediate” framhåller Haleius, att det i dessa fall var fråga om extraordinära tillfällen. Å andra sidan vill han ej heller gå åt en annan ytterlighet och tillskriva enbart folkets fördrag makten ”unice”. Detta vore att företräda en ståndpunkt som på sätt och vis närmade sig monarkomakernas syn. Enligt Halenius är majestas ”in genere immediata a Deo” men folket utser den eller de personer, som skall styra landet. Majestas är således både av"^ Gud och av människor. Majestas är tillika ”in titulumDivdnum, certe quoque ratione Humanum”.®-* I några dissertationer ventilerade 1737 under presidiumav A Grönvall återkommer de under ortodoxins tid så v^anliga termerna om överheten som ”vicarius Dei”. Utmärkande för avhandlingarna är emellertid, att detta påstående ingalunda rubbar den naturrättsliga statsuppfattning, som de för övrigt företräder. Visserligen säges överheten vara ”divinitus demandatum”. Detta uttrycker emellertid endast den nu allt vanligare tolkningen, att Gud var den yttersta orsaken och det yttersta ursprunget till allt skapat överhuvud.Även om man framställde en alltmer sekulariserad statsuppfattning, fasthöll man vid tanken på Gud som den yttersta orsaken även till staten och ”majestas” inom denna. En total sekularisering kom ej ifråga. Att uttrycken om överheten som ”divinitus institutum” länge än återfinnes i den akademiska undervisningen torde också nära hänga samman med att de återfinnes i Jacob Benzelius bägge läroböcker på 1730-talet. Dessa hade sammanskrivits på prästeståndets uppdrag och antogs av ständerna som helhet. 1734 utkom hans Epitome repetitionis theologicae och följande år Repetitio theologica, avsedda att anv^ändas som läroböcker vid akademier, gymnasier och skolor.®^ I bådadera säges överheten vara ”divinitus institutum” eller ”ordinatio divina”, antingen ”immediate” av Gud som fordon Moses, Josua, Saul och David eller ”mediate” genom val, successionen eller ”justa oceupatio”, i bådadera fallen med Gud som orsak.®® Till skillnad från de teologiska läroböcker som Petrus Munek utgav ca trettio år senare saknas i Benzelius läroböcker helt det naturrättsliga inslaget i statsuppfattningen och i synen på den politiska maktens härstamning. 63 Annotata quadam in Jurisprudentiam naturalem. . . Omeisii, Praelegente . .. Halenio . . . Anno 1733 s 191 ff, 4:o 111, VöSB, Annotata quaedam in JurisprudentiamNaturalem... Omeisii Praelegente... Hallenio. .. 1733, s 130 ff, LUB, Annotata quaedam in Jurisprudentiam Naturalem. . . Omeisii, Praelegente . . . Hallenio . .. 1733, s 289 ff. Fil 1, LiSB. Se även Halenius-Bolinder, De imputatione peceati adamitici, 1752 § 17 ff s 7 ff. 64 Grönvall-Näsman, De conscientiae cura politico digna, 1737 tes 5 s 8 f. GrönvallSchyllberg, De officio principis christlanae circa custodiam veram religionem, 1737 § 1 s 3, § 5 s 10 ff, § 7 s 14. 65 Om dessa se Normann 1952 s 129. 66 Benzelius 1734 s 134 f, dens., 1735 s 397 ff. 64
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=