På en punkt kunde konflikten mellan en äldre och en nyaie syn ej undvikas. Med utgångspunkt från Romarbrevet kap 13 diskuterades under envåldstiden i Sverige .synnerligen livligt frågan om överheten fått sin majestas medelbart eller omedelbart av Gud.^“ Striden härom slutade i Sverige vid mitten av 1720-talet, då den naturrättsliga statsuppfattningen så slagit igenom, att själva frågeställningen inom vissa kretsar betraktades som inadekvat. 1723 hade tillika den kungliga kommissionen dessutom vederlagt tanken, att den världsliga makten vore omedelbart av Gud. Det bör även påpekas, att det är i detta sammanhang, som den sv^enska översättningen av Lockes verk omvärldslig regerings rätta ursprung, gränser och ändamål utkom på kommissionens uppdrag. Även om frågeställningen huruvida överheten fått sin majestas medelbart eller omedelbart av Gud i stort sett var övervunnen, tilldrog sig denna fråga ett stort intresse inom den svenska akademiska undervisningen under hela 1700-talet. Den bör följaktligen behandlas äv^en i detta sammanhang, i synnerhet som de skilda framställningarna härom i samtiden ger en god infallsvinkel till det mer omfattande problemet hur långt den sekulariserade statsuppfattningen sträckte sig. När frågan om medelbar eller omedelbar majestas behandlades, kunde man i regel ej undgå att ta ställning till problemet hur en sekulariserad statsuppfattning var förenlig med en på bibelns utsagor grundad och religiöst präglad uppfattning av överheten. Frågan gällde, hur man bibliskt skulle kunna legitimera den politiska makten i staten. II. DEN POLITISK.A. MAKTENS BIBLISKA LEGITIMERING. Under en\'åldstiden fasthöll särskilt teologerna enträget vid tanken att överheten fått sin makt omedelbart av Gud, varför den naturrättsliga statsuppfattningen förkastades som stridande mot denna tanke. Den religiösa synen underbyggdes och bevisades först och främst med bibeln, där framför allt Ordspråksboken 8: 15 och Romarbrevet 13: 1 användes som stöd. Vidare åberopades för denna teokratiska tanke de lutherska teologernas vittnesbörd, såsom t ex Gerhard, Osiander och Hulsemann. Även jurister som t ex Ziegler kunde utnyttjas som stöd för denna teokratiskt präglade syn.^^ Också under envåldstidens senare del behandlades frågan om medelbar och omedelbar majestas relativt utförligt, ehutai det nu skedde med en större försiktighet. Uttrycken om härskaren som stod i Guds ställe på jorden och var ”vicarius Dei” förekom även bland dem, som för övrigt företrädde en mer naturrättslig syn på staten och överheten. Detta kunde dock vara rena talesätt utan verkliga konsekvenser för en i övrigt naturrättsligt orienterad uppfattning.^^ 52 Normann 1948 s 33 f, 58 ff, 69 ff, 75 f, 122 ff. 53 Lagerroth 1915 s 288 f, Normann 1948 s 59 not 33, Staf 1969 s 20. 54 Normann 1948 s 48—100. 55 Ibm s 118 f. 61
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=