När den nyare naturrättens företrädare inom svensk akademisk undervisning lade grunden till statens uppkomst och härskarmaktens härstamning i människornas frivilliga överenskommelser, innebar detta vidare, som ov'an framhållits, en skärpning av det naturrättsliga och en försvagning av det religiösa momentet i samhällssynen. Själva statsuppfattningen sekulariserades alltmer. Denna alltmer långtgående sekularisering av^ statsuppfattningen medförde viktiga konsekvenser i flera avseenden. Kyrkopolitiskt sett kom de rådande fördragsteorierna att allt starkare markera skillnaden mellan stat och kyrka, vilket skall behandlas i ett senare kapitel. Religionspolitiskt komfrågan omreligionens funktion i samhället överhuvud i ett nytt läge. Detta skall visas i efterföljande kapitel. Omedelbart medförde den sekulariserade, fördragsrättsliga uppfattningen av staten en allvarlig komplikation i den gamla frågan om i vad mån härskarmakten i staten var beroende av Gud. Till synes medförde upplysningstidens fördragsrättsliga syn en total sekularisering av såväl själva uppfattningen om statens uppkomst som av härskarmaktens ursprung. Den tidigare så dominerande religiösa synen på stat och överhet syntes försvinna. Att förena den tidigare religiöst präglade synen på överheten med den nyare statsuppfattningen blev^ också för samtiden en komplicerad process. Denna konfrontation mellan äldre, mer religiöst präglade uppfattningar och nyare, mer sekulariserade föreställningar just i fråga om synen på överheten är endast ett av flera områden, där äldre och nyare idéer kom i konflikt med varandra under upplysningstiden. Paralleller finns på flera andra områden också i den debatt, som fördes inom universiteten eller i nära anknytning till dessa. Således medförde de nyare naturvetenskapliga rönen en allvarlig komplikation för den äldre, mer religiöst präglade synen på bibelns auktoritet i t ex frågor rörande jordens uppkomst. I de lösningsförslag, som fördes fram i den statsrättsliga debatten om överhetens beroende av Gud finns påtagliga paralleller med skilda lösningsförslag i frågan om i vad mån bibelns utsagor om jordens uppkomst v^ar relevanta eller ej.^^ skiftande sätt, vilket ocks.å återspeglas i det svenska materialet. Somliga indelade dem i jura majestatica immanentia och transeuntia, en indelning som gjorts av bl a Heineccius i dennes Elementa iuris naturae et gentium, 1742 bok 2 kap 7 § 135 ff. Till denna indelning anslöt sig A A Een, S Lemchen, J Nelander och G A Boudrie. Gribner, Principa iuris prudentiae naturalis libri IV, 1748 bok 2 kap 3 § 1 indelade dem i majora och minora. Till denna indelning anslöt sig bl a J Ihre, J P Sleincour. L Dahlman och I, Tengvall förordar en indelning i externa och interna, medan L P Munthe kombinerar immanentia med interna och transeuntia med externa. D Boethius, J A Lindblom och J F Neiktcr däremot följer Montesquieus indelning. Till större delen var detta en enbart teoretisk fråga, vilket också påpekades av t ex Nehrman och O Celsius d y i dessas föreläsningar. Dessa ville därför ej göra någon indelning. Allmänt accepterades däremot uppfattningen, att majestas var summan eller ”komplexet” av alla de rättigheter, som krävdes för att garantera statsändamålet, och att detta ändamål också krävde ”jus circa sacra”. Se härom vidare nedan. 51 Frängsmyr 1969 passim samt vidare nedan. 60
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=