även så småningom egendomsrätten, som således bildar grundvalen för staten. Härvid kommer på sätt och vis trots den kritik som riktas mot fördragsteorierna dessa åter in. I detta avseende kunde Neikter även anknyta till de äldre föreställningarna från bl a Locke, Pufendorf, Heineccius, Nettelbladt, Rousseau och Gundling men också samtidens idéer uttryckta av t ex Fichte om egendomen som bas också för samhällsfördraget.^® En avgörande skillnad från dessa ligger likväl i att Neikter ej underbygger egendomsfördraget deduktivt. Tvärtom vill han i överensstämmelse med moral-sensefilosofin anknyta till historiskt och etnografiskt material och därigenom visa, hur egendomsfördraget successivt utvecklas och hur staten sedan på samma sätt utvecklas successiv^t ur detta egendomsfördrag. Staten i sin tur uppfattar Neikter som en folkhop, som förenat sig för allmän och enskild säkerhets skull. Den allmänna välmågan är därvid endast en biorsak. Individen skjutes i stället i förgrunden. Frihet för individen i staten består i säkerhet mot överv'åld.3i För att garantera medborgarna denna säkerhet måste det finnas en instans i staten, som innehar majestas och verkställer de allmänna besluten, fortsätter Neikter. Det bör här anmärkas, att själva termen majestas synes användas i en mer uttunnad betydelse av Neikter än som för övrigt var vanligt i den statsrättsliga debatten. De medel överheten har till sitt förfogande är de s k ”jura majestatica”. Dessa har som enda mål att befordra statens väl. I anslutning till Montesquieu menar även Neikter, att varje enskilt lands yttre betingelser och läge har stor betydelse för den regeringsform, som fastställes. Också i fråga om själva styrelseskicket, fördelningen av makten i staten och sättet att utöva ”jura majestatica”, framställer Neikter detta i anslutning till Montesquieu, somockså särskilt nämnes i detta sammanhang.^^ I fråga om statsuppfattningen är också Daniel Boethius starkt influerad av moral-sensefilosofin sådan den möter i synnerhet hos Ferguson. Även Boethius hade responderat under Ihres presidium. 1775 blev han docent i logik och metafysik och 1783 professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet.33 I sina båda flitigt använda läroböcker Utkast till föreläsningar i den naturliga sedoläran 1782 och Försök till en lärobok uti naturrätten 1799 behandlar Boethius frågan om drivkraften till statsbildningen. LiksomJ A Lindblom understryker även Boethius i sin förra lärobok, att statens uppkomst bör sökas i människornas naturliga behov. Ledda av dessa och av omtanke om sin säkerhet har män- 30Collegium i Statistiquen . . . 1793, s 45 ff, 173, UUB. Om egendomsrätten som fundament i statsfördraget se Weis 1956 s 175 ff, Gierke 1960 s 103, 294 f. 31Ibm. 32 Ibm. I Neikters egenhändiga Utkast till föreläsningar i folkrätten, B 412, UUB, behandlas även Alontesquieus matkfördelningslära. För avståndstagandet frän hobbianska åsikter se även Neikter-Noréus, De philosophia Hobbesii regibus populisque perniciosa, 1794 passim. 33 För biografiska uppgifter om Daniel Boethius (1751—1810) se Liljekrantz i SBL 5, 1925 s 133 ff. Om hans filosofiska åskådning se Segerstedt 1937 s 151 ff samt Rehnberg 1966 s 194 ff. 54
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=