skett så småningom och utan att man kan säga, att det finns ett absolut krav att ingå i dessa.28 Utifrån dessa principiella utgångspunkter kan Neikter därefter i överensstämmelse med moral-sensefilosofin rikta en grundläggande kritik mot själva samhällsfördragets nödvändighet och nytta. Ehuru Neikter skiljer sig från moral-sensefilosoferna i så måtto, att han betonar, att människorna kan stå utanför samhällsbildningen, kan han likväl instämma i dessas kritik av själva kontraktsteorierna. Dessa filosofer hade, med utgångspunkt från uppfattningen att människan kunde utv'ecklas endast i gemenskap med andra människor, avvisat tanken på ett laglöst tillstånd före samhällsbildningen. Utifrån denna åsikt hade de framhållit samhällskontraktets orimlighet. I de anteckningar, som förts av A G Mörner efter Neikters undei'visning, framhålles, att filosoferna inbillat sig samfundet vara uppkommet genom fördrag. De har vanligen supponerat två pacta; ett ”pactum unionis” och ett ”pactum subjectionis”. Detta .synes emellertid vara stridande mot all erfarenhet, framhåller Neikter enligt dessa anteckningar. I detta sammanhang framhåller han kunskapen om det historiska och etnografiska materialet som ett stöd för sin kontraktskri tik. Detta material visar, att det finns folkstammar, som ej konstituerat sig i samhällen med lagar och överhet.29 Denna kontraktskritik finns ytterligare utvecklad i de anteckningar som bevarats efter Neikters föreläsningar i statistiken 1793. I enlighet med moral-senseskolan avvisar Neikter här föreställningarna om samhällskontraktet som ”blott spekulationer”. Filosoferna har i dessa spekulationer blott visat snille och kvickhet men ej vördat historien och erfarenheten. I detta sammanhang nämner han särskilt Pufendorf. Hade människorna följt förnuftet, fortsätter han, hade de aldrig avsagt sig rättigheten att leva som de ville för att underkasta sig ett samhälles lagar. Under framdragande av etnografiskt och historiskt material vill i stället Neikter visa, att samhällen uppkommit stegvis, ”pedenter”, eller så småningom. Även i detta avseende finns en anknytning till moral-sensefilosoferna, som betonade just utvecklingstanken inte endast vad beträffar individerna utan även för staten. I förstone, framhåller Neikter, valde små folkstammar en hövding utan doms. eller lagstiftningsmakt. Ett sådant tillstånd finns fortfarande på olika håll i världen, vilket också reseberättelser visar. Här hänvisar han särskilt till Fergusons arbete i dess svenska översättning med titeln Försök till historien om borgerligt samhälle 1790. Händelsernas lopp har därefter så småningomlett människorna fram till samhällsbildning, var\dd konstruktionen överhet—undersåtar skapats. I denna utveckling skiljer Neikter liksom Ferguson mellan två olika stadier. I ett första stadium levde människorna utan egendom. Utan sådan kunde ingen bli undersåte. Har man inget att förlora, kan man ej heller tvingas. I detta första stadiumlever fortfarande ”de vilda folkslagen”. I och med att människorna skaffade sig egendom, infördes 28 Ibm. 29 Föreläsningar i Statistiken, lektion 2 s 2 ff, Vol I: 156, A G Mörners arkiv, Esplunda arkiv, RA. 53
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=