liga föreläsningar, genom att de individer, som ämnar bilda en stat, sammansluter sig i en förening. Härvid uppkommer en ”moralisk person”. En ”persona moralis” har samma grundregler att följa som varje enskild individ, nämligen att söka ”bestånd och sällhet”. Hos varje individ finns en själ och följaktligen även en insikt och en vilja. På motsvarande sätt måste det också i staten, i den mån denna är en ”persona moralis”, finnas en gemensam insikt och vilja om vad som är det gemensamma bästa. Denna insikt och vilja uttryckes i lagarna, som sammanhåller staten. Följaktligen är det lagarna de enskilda individerna underkastar sig, när de ingår i en stat, och ej sina medmänniskor. Statens mål är ”gemensam sällhet” eller ”salus publica”, det allmänna bästa. För att detta skall kunna uppnås krävs, att det finns en politisk överhet i staten, som styr denna mot detta gemensamma mål. Denna överhet får i och med att staten bildas all den makt som kräv's för att statsmålet skall uppnås, överhetens majestas erhålles i och med att individerna avstår från den makt de ägde över sig själva, då de inträdde i samhället. Att avstå från de individuella rättigheterna för att uppnå det gemensamma bästa är i full överensstämmelse med människans rättighet. Staten uppkommer följaktligen genom individernas fördrag.-3 Beträffande fördragets konstruktion framhåller Lindblom, att det först krävs ett ”pactumunionis generale”, varigenom själva staten bildas. .Detta grundfördrag uttryckes i själva grundlagarna. Grundfördraget följes därefter av ett ”pactum subjectionis”, genom vilket den eller de personer utses, som skall inneha majestas. Genom detta fördrag fastställes också sättet för utövningen av majestas. Denna utövning indelar Lindblom i full anslutning till Montesquieu i lagstiftningsmakt, e.xekutiv makt och dömande makt.24 Inflytandet från framför allt den yngre moral-sensefilosofin men också från Montesquieu möter än starkare i J F Neikters undervisningvid Uppsala universitet. Liksom Lindblom hade även Neikter disputerat under Ihres presidium. 1785 blev han professor i litteraturhistoria för att t\'å år senare efterträda Lindblom som professor skytteanus. Denna professur innehade han till sin död 1803.25 När Neikter behandlar frågor rörande staten ligger hans främsta intresse i 23 Föreläsningar i Stats Läran af Jacob Lindblom, s 61 ff, 75 ff, 93 ff, J 121, LiSB. 24 Ibm. Se även Lindblom-Backmark, Dubia quadam felicitatis civilis indicia exhibens, 1782 § 4 s 9 ff, Lindblom-Åhlström, De formis imperii simplicibus earumque in rempublicam effectu, 1782 passim, Lindblom-Schultz, De formis imperii mixtis earumque in rempublicam effectu, 1782 passim, som ventilerades två veckor efter föregående avhandling och är en fortsättning av denna med samma idékomplex. Lindblom-Flygare, De imperiis subordinatis, 1782 § 1 s 4 f. 25 Om Neikter (1744—1803) se Annerstedt 3:1, 1913 s 603 ff, 620 ff, 629 f, 3:2, 1914 s 94 f, 163 f, 304, 371 ff, 434 ff. Grape 1, 1949 s 54 med litteraturhänvisningar i not 2, Grape 2, 1949 s 255 f. Karlbom 1964 s 162. Här har använts de anteckningar efter Neikters föreläsningar Thomson 1959 riktat uppmärksamheten mot och även till dels analyserat. Anteckningarna har senare även använts av Karlbom. 51
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=