finns hans egenhändiga manuskript bevarat.1® Medan hans kyrkopolitiska insats är väl dokumenterad inomkyrkohistorisk forskning^’^ är hans statsrättsliga åskådning däremot mindre analyserad.^® Beträffande den politiska vetenskapens eller statskunskapens öde genom tiderna lämnar Lindblomi sina föreläsningar en redogörelse för olika statsrättsteoretikers betydelse och värderar även deras skilda ideologier. Han stannar härvid i beundran framför allt inför Montesquieu, omvilken han säger, att det är en lycka för människosläktet, att tidevarvet frambragt ett sådant snille. Beundran för och beroendet av Montesquieus statsrättsteorier möter på ett otal ställen i Lindbloms föreläsningar och också i dissertationer under hans presidium.^® I frågan om ursprunget till staten, eller med Lindbloms formulering, ”den f)olitiska världens skapelsen”, märks emellertid också inflytelser från den engelska moral-sensefilosofin. Om orsakerna till att stater bildats har filosoferna haft olika meningar, framhåller han. Newton och Cartesius har skilt sig åt i denna fråga, Montesquieu har tänkt annorlunda än Hobbes. Själv menar han, att det är ”i människans naturliga drift, och icke i ett konstigt förnuft, som vi bör söka ursprunget till borgerliga samhällen”. På samma sätt som känslor 16 Föreläsningar i Stats Läran af Jacob Lindblom. Prof — Skytt, J 121, LiSB. Föreläsningarna har tagit sin början i maj månad 1781. I J 122 finns även Lindbloms egenhändiga manuskript Fortsättning af Föreläsningar i Stats-Läran af Jacob Lindblom, 1785 omfattande Europas statsrätt grundat på frederna ifrån westfaliska freden intill närvarande tid. I Geografi 3, LiSB, föreligger likaledes hans egenhändiga manuskript till Europas Stats-kundskap, 1786. 17 Se senast Rehnberg 1966 passim samt särskilt s 310 ff, där Lindbloms beroende av Kant samt hans agerande för spridande av kunskapen om upplysningsförkunnelsens ideal i den av honom utgivna Journal för präster närmre analyseras, Andersson 1973 s 9 ff. 18 Se dock korta inslag i Rodhe 1905 s 29, Ffcssler 1956 s 41, som också använt Lindbloms föreläsningar i statsläran i J 121, I.iSB samt passim för Lindbloms kyrkopolitiska ställning. Karlbom 1964 s 161 ff. Om Lindbloms politiska inställning se även S Carlsson 1944 s 301, 377 f. 19 ”Det är en lycka för människoslägtet, att vårt Tidehwarf frambragt ett sådant snille, som varit istånd att se in i de sanningar, hvilka okunnighet och Passioner i långliga tider öfverhölgt; som haft uppriktighet nog att säga, och skicklighet att föredraga dem på ett sätt, som funnit bifall vid alla Flof och Folkslag, utom hans egne Landsmän. Ho ser icke att jag menar den ojämförlige Montesquieu? Af de fel, som honom tilläggas, torde det vara det viktigaste, att han mer talt om de gamla än nya regeringar; at han skrifvit om så få delar af regeringskonsten, då alla hade önskat att en så stor mästare afhandlat dem alla.” Föreläsningar i Stats Läran af Jacob Lindblom, s 34 f, J 121 LISB. Se även Europas Stats-Kundskap, 1786 s 99, Geografi 3, LiSB: ”Montesquieu är en ära för människo-naturen. Han är nationers lagstiftare, hans verk läses i alla länder, och på alla språk, och hvarest det kännes, upplyser det och stärker människosinnet.” I dissertationer under Lindbloms presidium möter Montesquieu utförligast i Lindblom-Leufvenius, De fundamento socialitatis 1—2, 1785 passim samt Lindblom-Ählström, De formis imperii simplicibus earumque in rempublicam effectu, 1—2, 1782 passim. Om dessa avhandlingar se nedan. 4 — Stat, religion, kyrka 49
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=