begränsas genomfördrag, uttryckta i landets fundamentallagar. Makten tillhöt ”originarie” hela folket eller menigheten. För att statsändamålet, ”salus populi”, skall uppnås, är det likväl nödvändigt, att folket överlämnar utövningen av sina rättigheter till en överhet. Härvid är det av vikt, att denna utövning begränsas. Fundamentallagarna uttrycker just detta ”regnum limitatum”, och de är nödvändiga för att detta ej skall förfalla till ett ”regnum absolutum” och omsider till ett ”regnum despoticum”. Ingen annan än folket själv kan upprätta dessa fundamentallagar, ty ”själva summum imperium tillkommer originarie menigheten”. Å andra sidan får denna synpunkt ej leda över till monarkomakernas ståndpunkt. I och med att makten är överlämnad och gränserna utstakade för maktens utövning, innehar överheten ”summa majestas” och alla de majestätsrättigheter, som kräv'S för att statsändamålet skall uppnås.2 Vid Lunds universitet uttrycktes liknande tankegångar under samma tid även i L J Codings undervisning. Denne hade efterträtt Nehrman-Ehrenstråle 1753 och innehade professuren till 1785.^ Någon mer framträdande plats intar de fördragsrättsliga teorierna ej i Codings undervisning. Av de bevarade anteckningarna att döma synes han närmast ha anknutit tid Pufendorfs kontraktskonstruktion med tv å pacta och ett mellanliggande dekret.^ Tid omkring 1780 var synen på statens uppkomst och på grunden för den p>olitiska makten i stort sett ensartad i svensk akademisk undervisning. Visserligen kunde man ha skilda uppfattningar om hur fördraget skulle konstrueras. 2 § 8 ff i dissertationen 1758 och § 4 s 11 ff, kap 2 § 1 ff s 28 ff i föreläsningsanteckningarna 1772. 3 Om L J Colling (1714—1786) se Weibull-Tegnér 2, 1868 s 118 ff, Almquist 1946 s 34 ff, 208 ff. Omdömet om Codings akademiska undervisning har varit hårt. I anslutning till Almquist talar även Gierow 1971 s 223 om den juridiska fakultetens förfallsperiod efter Nehrmans avgång och om den låga nivå det juridiska studiet befann sig på under Codings 30-åriga professorstid. Dessa omdömen synes alltför onyanserade. Nedan skad pekas på Codings ställningstagande inom kyrkorättens utveckling, där han ingalunda var en eftersägare tid Nehrman. Det bör vidare tillfogas, att Coding lika litet som Nehrman ensam ansvarade för den juridiska undervisningen, vilket ofta gjorts gällande. Innehavaren av professuren i naturrätt föreläste även inom ämnesområden, som tillhörde juridiken. Formellt räknades också professuren i naturrätt såväl tid filosofiska som tid juridiska fakulteten under perioderna 1693—1743 och 1675—1842 med säte och stämma för innehavaren av professuren i bägge fakulteterna. Härtill kommer, att även adjunkter och docenter bedrev undervisning inom juridiska fakulteten. 4 Coding, Jus publicum & ecclesiasticum, 1783 s 1, B. 371 b, KB. Anteckningarna har förts av T H Schwartz och ingår i en samlingsvoly'm med dennes anteckningar efter Codings föreläsningar med volymtiteln Juris Prudentia Svecana Eder Svenska Lagfarenheten. Föreskrifven af . . . Lars Johan Coding . . . 1783. Schwartz (1766—1818) hade inskrivits vid Lunds univ 1782. Om denne se Sjöström 1897 s 415. För den fördragsrättsliga synen se även Coding, De formulis regiminis SvioGothici, 1758 § 3, § 5 ff, B 381, UUB. Om denna ej ventilerade avhandling se ovan s 16 f. Coding-Drangel, De differentia legum fundamentalium, 1768 § 1. Respondenten J E Drangel (1744—1818) hade inskrivits vid Uppsala univ 1764 och vid Lunds 1768, sedermera borgmästare i öregrund. Setterdahl 1913 s 274 f. 46
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=