Pufendorfs ledande ställning inom statsrättens område medförde, att det blev allt vanligare, att man anslöt sig till dennes konstruktion av statsfördraget, ehuru det ej är fråga om en total anslutning. I några dissertationer under presidium av E J Almquist, sedermera professor i teologiska fakulteten®^, synes en tvåkontraktskonstruktion närmast åsyftas.®® Äv^en denna konstruktion var relativt vanligt företrädd. Den möter klart uttalad i anteckningar efter juristprofessorn J E Ficks underv-isning. Fick innehade professuren i praktisk juridik vid Uppsala universitet 1747—1760.®^ I nämnda anteckningar framställes fördragsteorin som innefattande dels ett ”pactum unionis”, dels ett ”pactum subjectionis”. Om något mellanliggande dekret talas ej. Enligt de bevarade anteckningarna har även Fick klart avvisat distinktionen mellan majestas realis och personalis. I och med fördraget har ”menigheten avklätt sig majestas. Folket kan därför icke utan Guds hämnd kränka överheten och dess rättigheter, vilket vi av historien kunna finna ganska många exempel på, vilka hava drabbat ett oroligt folk. Tvåkontraktsteorin möter även i de anteckningar, som bevarats efter N Risells undervisning. Denne innehade professuren i svensk statsrätt 1761—1772. Professuren var tillskapad a\' politiska skäl med den direkt uttalade politiska uppgiften att förmedla åt den akademiska ungdomen rätta politiska åsikter. Professuren indrogs vid statsvälvningen 1772.®® Även Risell företräder en tvåkontraktskonstruktion omett ”pactumunionis” och ett ”pactumsubjectionis”.®® ”88 85 EJ Almquist (1729—1808) hade responderat under Halenius presidium 1749 och under N Wallerius 1752. Han utnämndes till docent i teol fak 1757, prvd 1759, teol prof 1790, riksdagsman 1778, 1786 o 1792. Om hans teologiska åskådning se SBL 1, 1908 s 458 ff, Wijkmark 1923 s 96 ff, Rehnberg 1966 s 151 f. Almquists ”Curriculum vitae” är tryckt i KA 1906 s 255 ff. 86 Almquist-Godenius, De deismo reipublicae noxio, 1753 § 4 s 5, § 7 s 22 ff, där såväl monarkomakernas som despotismens läror avvisas. Almquist står som författare till avhandlingen. Respondenten S Godenius (1731—1802) hade inskrivits vid Uppsala univ 1751, prvd 1756 och sedermera kh i Gagnef, Västerås stift. AlmquistBergman, De materialistis pseudo-theologis et pseudo-politicis, 1756 kap 3 § 12 ff s 25 ff. Respondenten F U Bergman var son till kh i Bollnäs, vars syster var gift med Almquist. 87 Om J E Fick (1703—1760) se Annerstedt 3: 2, 1914 s 89, 300. 88 Jus Publicum Svecanum utgifvit af Johan Erik Fick, Engeström B. IX, 2, 27, KB. Volymen är en avskrift, supplerad med senare inskott fram till år 1767. 89 Nils Risell (1720—1789) hade disputerat under Ihre 1740 och 1743, erhöll 1760 den på politiska grunder inrättade professuren. Det bör observeras, att Risell var måg till Halenius, hattpartiets främste ledare i prästeståndet. Ehuru professuren indrogs vid statsvälvningen 1772 erhöll Risell lön också för tiden 1774—89, dock utan undervisningsrätt. Om professuren och dess inrättande samt Risells akademiska verksamhet se Annerstedt 3: 1, 1913 s 357 ff, 3:2, 1914 s 295 ff samt senast Segerstedt 1971 s 59 f. 90 Annotationer wid Professor Risells Privata föreläsningar uti Jure Publico Svecano WårTerminen Ar 1771, inledningen, B. 376, KB. Anteckningar har förts av J L von Ehrenheim. Denne (1748—1834) hade inskrivits vid Uppsala univ 1771, blev sedermera hovrättsråd och vice president i Svea hovrätt. Hr Professor Risels Priv. Col42
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=